Blogg

D-vitamin fabriker i Arvidsjaur

19 Dec 2012

Jag kom in på äldreboendet Ringelsta och jag måste erkänna att jag kände mig rätt ung där jag satt och väntade på mina arbets- och nu även ljus och värme kollegor. Jag fick ingen känsla av vad som kunde vänta oss, minus 15 grader ute påverkade kanske något.

Nåväl, alla kom och vi gick ner en trappa till själva rummet. Och mycket riktigt, där var playan, äkta fin sandstrands sand med fem solstolar som bara väntade och ropade på oss. Tur var hade vi med ett proffs som efter att huvudströmmen var påslagen, kunde guida oss in i världen av värme. Ville vi vistas i Miami, Bali eller Mauritius? Vi var inte så nogräknade, kravet från två av oss, som är av det frusna slaget var dock det varmaste. Resan blev därför till Miami.

Väl bestämt och fixat gled vi in i shorts, linnen och bh:ar. Här ska det nämligen visas så mycket hud som möjligt för att vi skulle bli fyra små välproducerande D-vitaminfabriker. Vi klev in i sanden, märklig känsla att gå i sand inomhus, i alla fall så pass mycket att den kan pressas in mellan tårna och slank sedan ner i var sin stol. Till höger om oss fanns en bild på ett hav med tillhörande sandstrand och palmer, till vänster något som skulle kunna beskrivas som en vit grekisk husvägg med ett fönster. Framför en ”bar” i bambu och i taket tre värmegivande och idag, livsgivande lampor. I början var det inte så varmt och fläktarna ”drog” på oss. Vi pratade glatt om diverse, funderade om det skulle serveras drinkar, tror vi klarade oss från att prata jobb men allt eftersom steg värmen och det blev längre mellan meningarna, mellan orden, för att sedan bli helt tyst. Nej, fel av mig, vi hörde vågornas skvalpande ifrån högtalarna och efter en liten stund till, små snusningar ifrån en av stolarna. En helt underbar dåsighet infann sig medan fabrikerna var i full gång att producera, säkert även ett och annat lyckohormon också.

Vi satt och myste och slumrade i en timma, kändes som en halv och sedan började lamporna släckas en efter en. En stark önskan att skrika: Nej! kom över mig. Förutom den lite mer primitiva känslan, fanns en av total avslappning, värme ändå in i ryggmärgen och ett ansikte lite rosigt av lampans sken. Nej, man blir inte brun. Lite sorgset tog jag av solbrillorna och på mig mina vinterkläder, inklusive täckbyxor och dunjackan.

Vi sa hej då och drog oss hemåt, jag med ett avslapnat leende på läpparna. Jag tror alla vi som var där, i Miami, i eftermiddags, lätt kan tänka oss att åka utomlands dit många, många gånger och tänker man på priset, hela 20 kronor per person, är det nog den billigaste semester jag någonsin varit på. Och om detta blir känt som paradiset i Arvidsjaur, kommer kanske apoteket här gå i konkurs, D-vitaminerna blir kvar på den där hyllan som varit tom nu i flera veckor!

Ps. Återkommer med bilder i ärendet Solkällan, på Ringelsta, i Arvidsjaur. Ds.

En ängel kom förbi

19 Dec 2012

I förrgår, en helt vanlig kväll i mitt och lillemans liv, lite kämpigt med kroppen och tröttheten från landet utan sömn hade slagit till. Telefonen ringer där jag sitter på badrumsgolvet och har egentid bredvid en glatt plaskande son. En ängel var i andra änden och frågade om hon kunde komma förbi en liten sväng. Självklart fick hon det för vem vill inte ha änglar på besök?

Badet avslutades, pyjamas togs på och öppnade sedan dörren för besökaren.

In stiger hon, med ett stort leende, ett varmt hjärta och ett egenhändigt stöpt ljus, inte ett sådant där vanligt rakt ett som jag är nog imponerad av, utan hon kom med denna:

Denna ängel har vid upprepade tillfällen funnits på rätt plats, vid rätt tid, uppmuntrat, puffat och hejat på mitt lag. Är oändligt tacksam för änglarna i mitt liv.

Måste och borde

17 Dec 2012

Då livet blivit en massa borde och måsten är det dags att ta tag i sitt tänkande. Måste och borde, tar en massa nödvändig ork och energi ifrån oss. Jag måste putsa fönster, stönade var och varannan, i min omgivning, ut här i höst. Det låter fruktansvärt arbetsamt och är det verkligen ett måste? Beror kanske på vad man lägger in för värdering ordet. Prova det här: I morgon måste jag städa! Eller: I morgon städar jag. Jag borde verkligen börja träna! Eller: Jag ska träna tisdagar och torsdagar. Många skulle nog spara en hel del energi genom att ta bort dessa två ord.

Man kan lyckas skapa en massa jobbiga måsten även av det som känns lockande och kul. Jag måste verkligen ringa min vän i morgon! Eller: Jag ska verkligen ringa min vän imorgon. Jag måste boka semesterresan i morgon.

Man kanske inte lyckas ta bort orden jämnt men jag tror det räcker långt att reducera dem med en tredjedel.

Jag har inga andra nyårslöften än att varje år försöka få mina måsten och ”borden” att bli färre och att leva än mer i nuet. Svåra löften för mig men jag siktar på stjärnorna, når jag stratosfären är jag helt tillfreds utan att känna att jag nöjde mig med mindre!

Sol och tropiskvärme i Arvidsjaur

14 Dec 2012

Nä, men då hade det ju redan uppfunnits, sol på burk, eller rum i detta fall!

Tack vara mitt lilla inlägg kröp det fram till min kännedom, att detta har vi i Arvidsjaur. En underbar kollega kom på vi har ett solrum här i Arvidsjaur. Man kan sitta i ett rum, i en solstol, i sanden och få ljus och värme i mängder! Låter inte det som något för alla som håller på att ge vika för mörkret och kylan?!

Jag älskar verkligen vintern och blir lycklig av snö och även kyla till viss del. Skidor är den mest underbara sporten, i de flesta former, snöänglar som konst på gården uppskattas, skotta snögrottor och göra snögubbar är inte dumt det heller. Gå ut på promenad då det knarrar under fötterna och biter i kinderna. Pimpelfiske på isen om vårvintern är ren glädje. Jag tycker till och med om att skotta.

Så, mitt så kallade intellekt, har varit helt inställt på detta med vinter men nu vill inte resten av mig inte göra detta längre och vad är då bättre än sol och värme, ordentlig värme? Jag programmerade om hjärnan då kroppen strejkade och älskar nu även resandet i varma länder. Nå, det är ju inte det jag skulle komma fram till utan detta med solrummets under. Till veckan blir det att prova för första gången, skapa lite eget D-vitamin som vi verkar lida ordentlig brist av efter denna sommar, om man nu ska tro det man hör och läser. Som jag skrev innan, apotekets D-vitamin hylla gapar fortfarande tom med jämna mellanrum.

Nu ska här piggnas på. Rapporterar vidare om detta försök efter att ha provat sol, solstolar, värme och sand mellan tårna i Arvidsjaur, mitt i vintern!

Vad ger dig energi?

12 Dec 2012

Vi behöver alla energipåfyllare i våra, många gånger, hektiska liv idag. Många kommer hem helt dränerade av dagens tempo, intryck, stress, långa arbetsdagar och man kanske precis har varit och handlat mat, man lagar mat, leker med barn, läser kanske läxor, fixar i köket, badrummet och tvättstugan, skottar, klipper gräset. Är lite social på nätet för att sedan krascha i soffan om inte dator, smartphone och iPade redan installerats i ditt knä där.

Var någonstans fyller vi på med energi? Bilen fyller vi med bensin eller diesel andra motorer lika så. Visst vi äter och får energi där men jag tänker på den andra energin som får oss att känna drivkraft, skratta, le och orka med mer än endast vardagen och rutiner. Vissa tar en promenad och skaffar sig energi, andra tränar, kanske har något intresse som lyfter en, musik, dans, några fyller på hos familjen och vännerna, partnern. Vissa miljöer kanske ger oss mycket eller resor.

Vill gärna höra vad just du får energi av. Och jag är också genuint intresserad av att höra hur många fyller på sin energi på jobbet? Var, när och i vilka arbetsuppgifter och varför tror du att just det ger dig energi?

Bevara hörn med historia

11 Dec 2012

Det hus som jag bor i var ett drömhus för mig redan innan det blev ett köp. Jag drömde att jag skulle äga det och inreda det med alla mina idéer. Ingen hade bott i den övre delen på 20 år och det var minst sagt nergånget. En del av lägenheten användes då som visningsrum av Textilhuset vid tidpunkten hade sin affär på nedervåningen. De rummen såg ut som om man i alla fall kunde bo i dem. Men alla ytterväggar var tvungna och isoleras, ny el behövdes och rören läggas om, badrum skapas och så vidare. Hade inte min far varit snickare, badrums fixare, kamininsättare och allt det andra hade det inte varit aktuellt alls, för mycket specialjobb.

Idag vill jag egentligen bara vissa ännu ett av mina favorithörn. Det är många timmar bakom framtagandet av stockväggen som är sju gånger tre meter och många timmar att försiktigt ta fram muren och få det att se ut som det rasat från den. Kvar lämnade jag olika lager, tidningspapperet från 40-talet är det yttersta och liten del av färg. Tavlan är en del sparad tidning från samma vägg. Älskar dessa lämningar från förr. Fåtöljen ett loppisfynd och snutten med kohuvudet är lillemans bidrag till piff. Stockväggen har en husängel i form av en blompinne. Myser i detta hörn av historia en stund till och snart pryds det av julgran och stjärna!

Ringar på vattnet

9 Dec 2012

Kvällen är stilla, vinden vilar, vattnet är alldeles lugnt, ligger och speglar skogsbrynet, himlen och molnen. En fågel flyger nära ytan, ser två fåglar en från sidan uppifrån och den andra i vattnet, spegelvänd, sida, underifrån. Tystnad och ett ofantligt lugn sprids i kroppen. Jag sitter i kajaken, har varit ute på ett träningspass men nu glider jag bara långsamt fram för att strax ligga alldeles stilla. Ser mig om, paddeln ligger över kajaken och vattendroppar faller försiktigt ner för att inte störa stillheten.

Plötsligt slår en fisk och skarpa ringar bildas, de blir större och större, ju vidare de blir desto svagare blir kontrasten. Väntar, ser hur de försvinner, blir ett med resten av sjön, utplånas blir en del av enheten, individerna smälter ihop med omgivningen och allt är frid igen.

Vi skapar alla ringar på vattnet, åt oss själva, i våra egna liv och i andras. Tänker att det är bäst att de är många fler positiva plask än negativa. Vänlighet skapar en massa fina ringar och skvalpar på behagligt i kroppen. De negativa ringarna verkar tyvärr sprida sig snabbare och vara skarpare och hårdare och verkar inte stilla försvinna utan bara nå längre och längre ut i periferin för att aldrig helt upphöra. De stör lugnet och friden. Kanske är de ringarna mer som ringar i cement, de stelnar i vågformade, skrovliga mönster som skaver och är lätt skrapa sig på.

Ringarna av skvaller verkar alltid ta sig mer och mer negativa former. De förändras och det läggs till information, som ofta saknar fakta och istället för att stilla avta så blir de större igen, skapa nya vågor och efter sig lämnar de en massa obehag och ledsamheter.

Fram för mer fiskar som slår, med vackra mönster som följd. Fram för fler lugnt glidande kajaker på spegelblanka vatten. Fram för fler jättelika positiva plask så vi kan skvalpa på ordentligt i de vågorna! Båten får gärna gunga rejält i efterdyningarna av dessa.

Simma lugnt och sov som en baby

7 Dec 2012

Eller kanske simma som en baby och sov lugnt? I natt hoppas jag på det senare då John Blund ignorerat mig totalt den som var, nu hoppas jag på besök för två. Det är ”babysim” på fredagar för lilleman och som han älskar det, ett barn som på Nirvana omslaget fast utan sedel som lockbete. Jag var lite skeptisk till det här med dykande bäbisar innan jag fick se hur det egentligen gick till. Sonen älskar att dyka och hoppar nu även från kanten fast han är så liten. Temperaturen i vattnet passar även en frusen mamma, det borde vara lag på 35 grader i alla slags pooler.

Ha en härlig helg och önskar alla att få sova riktigt gott!

Änglar, de finns

6 Dec 2012

Skulle kunna ta foton på en hel massa av dem eller använda de jag redan har. Men det är inte rätt att hänga ut dem. De flesta vill inte erkänna att de är bevingade och har gloria, att de vakar över en med änglalikt tålamod och peppar med fina små tillrop, att de lyfter en över gropar och hinder. Några av änglarna i mitt liv lever, några gör det inte. De änglar jag tänker på är riktiga vänner. Vad de finns i mitt hjärta. Jag har förmånen att ha många nära och fina vänner. Nu är många lite otrevliga och väljer att bo där jag inte bor men förutom det är jag välsignad.

Det finns vänner av olika slag, nya vänner som kommer en väldigt nära, äldre som bor vid hjärteroten ”rotkompisarna” och hur man än gör, hur man än beter sig finns de alltid där. De vet vem man är fast man kan uppföra sig illa ibland.  De finns andra man aldrig kommer riktig in på livet. Det dyker upp nya vänner man bestämmer sig för att nå som är värda att kämpa för, gamla vars vänskap inte går att blåsa liv i. Vi har vänner från förr, skolkamrater, bekanta, festarkompisar, idrottsvänner, arbetskolegor, vänners vänner, vänner som man gjort slut med, vänner som suger energi, vänner som ger energi, vänner man borde göra slut med, vänner man trodde man hade, vänner man inte visste om, vänner som vill ha och vänner som vill ge.

Idag ringde en av mina ”systrar”. Det gör att jag går omkring och ler med en varm känsla i magen. Vi pratade om allvarliga saker, inte så roliga men med mycket galghumor och glimt i ögat blev det ändå en riktig energipåfyllare. Ska berätta om idén om ”tycka-synd om timmen” vid annat tillfälle. Vi nafsade lite vid tanken på om det är i motvind vännen visar sig eller i medvind? Det jag tänker på är de vänner som verkligen finns då det är tufft, inte alltid är de som finns och hejar när det går bra. Det kan också vara så att vännerna har fullt upp med att själva hålla sig över ytan och energin inte räcker till mer. Vi skattade lite och vi konstaterade att vi inte behöver testa våra vänner på om det är där för oss i medvind, för vind i ryggen har vi inte haft så mycket av på ett tag!

Serien vänner har roat och värmt mig och de mina mycket och det finns repliker från serien som är obetalbara och de som är så sanna att det gör ont. Introsången till vänner har alltid talat till mig, ett smakprov av I’ll Be There For You av The Rembrandts:

 It’s like you always stuck in second gear. Well it hasn’t been your day your week, your month or even your year. I'll be there for you, when the rain starts to pour. I'll be there for you, like I've been there before. I'll be there for you 'Cuz you're there for me too.

I dag ska jag bära med mig värmen från min vän hela dagen. Änglar, visst finns de.

Droppar av sol

5 Dec 2012

Har funderat en del på vad man verkligen skulle kunna sälja om man skulle kunna producera en riktigt smart produkt. Vad saknar till exempel människor här uppe i norr egentligen?

Mitt i smällkalla vintern efter, i mina ögon sett, en mindre lyckad sommar då det kommer till vädret, är det många som ser rätt bleka, gråa och lätt gulgröna i hyn. Någon smart person fick för x-antal år sedan en snilleblixt och skapade Brun utan sol. Förstå vad den människan ska vara nöjd med sin produkt idag och dessutom tjäna en hel del pengar på smeten.

Jag skulle vilja gå längre, vill ha det riktiga, för jag vill ha värme också. Jag vill fånga solen på burk. Tänkte suga ner solstrålar och värme i en snygg förpackning och ta ner så mycket att det räcker ca en timma, beroende på kundens behov förstås. Den skulle kunna täcka en yta på, låt oss säga, 200 kvadrat eller mer om det är flera som ska njuta i värmen och kunna röra på sig lite utan att komma utanför zonen.

Man skulle kunna variera burkarnas utformning med tanke på den kund man vill nå, en bild på en verktygslåda för snickaren, en badstrand för solbadaren, en White board för läraren… Nej, det sista skulle nog inte sälja alls men i övrigt kanske? Naturligtvis måste man kunna stänga locket och inte använda upp allt på en gång. Man skulle kunna ha möjlighet att köpa ekonomiförpackning, en dryg burk och till ett förmånligt pris.

Nå, endast fantasin sätter gränser sägs det. Men ibland dyker hindren upp i alla fall. Jag får nog knalla väg till apoteket så länge. Har sett att det där på hyllorna finns D-vitamin droppar för vuxna och efter denna sommar säljs det som aldrig förr! Leve apoteket som lyckas sälja droppar av sol.

Koh Lanta i mitt hjärta

Dum spiro,spero

3 Dec 2012

While I breathe, I hope

Om man en gång varit en person som kunnat klara allt, fixa allt själv, vardagen,träning, utmaningar, tunga fysiska moment, möjligen haft för vana att ta sig an halva världens bekymmer (liten överdrift månne) plus sina egna, varit stor och stark trots inte så lång och grov, så är det väldigt svårt att vara svag.

Se bara på förkylningsreklamen där män framställs som mycket ynkligare och sjukare då de är förkylda än kvinnor. Män som ”ska” vara tuffa, hårda och starka och klara stora smällar, smärtor och bära tungt slås ut av en bacill eller ett virus. Influensa och kraftiga förkylningar gör en ynklig, den tar bort muskelkraft, ork, energin och gör en svag. Svårare för vissa män? Kanske. Men det går över.

Värk, konstanta smärtor, sömnbrist, tar bort muskelkraft, ork energi och gör en svag. Kan gå över.

Kemoterapi och strålning tar bort muskelkraft, ork, energi och gör en svag och mer därtill.

Ms, multipel skleros, en sjukdom där inflammation ger skador på centrala nervsystemet. Tar bort muskelkraft, ork energi och gör en svag och mer därtill. Det går inte över.

ALS, amyotrofisk lateral skleros, en förlamningssjukdom. Beror på att de nervceller i hjärnan och ryggmärgen som styr musklerna bryts ned. Tar bort muskelkraft, ork energi och gör en svag och mer därtill. Det går inte över.

Det finns olika grader i helvetet. Tänker ibland på det då det känns tungt i livet. Inte för att det är en tröst att andra har det värre men det får en att uppskatta det man har, inte alltid, men stundvis och ibland är det det som krävs för att möta världen med ett leende, komma ur sin egoism, möta personer i ens omgivning med en positiv kommentar.

Och ibland drabbas jag av en ”mans-förkylning” och tycker, trots allt, att det är helt ok att gnälla högljutt, gnöla ner mig i soffan med täcke, te, näsdroppar, en bok och passar att tycka ordentligt synd om mig själv. Försöker tänka på inför vem jag gnäller, inte alla gånger har jag lyckats med det och vissa av de gångerna bär jag med mig ännu…

Första Advent

2 Dec 2012

Ljuset från pappstjärnor lyser upp fönster i ett gyllene sken. Härligt. Kanske är det här den finaste och skönaste helgen innan jul, lugnet, stillheten och första ljuset är tänt. Lugnet innan stormen med julestressen, man behöver inte ha tagit fram alla eventuella tomtar, utan man kan nöja sig med stjärnor i fönster, ljusstakar, lukt och smak av glögg och pepparkakor.

Stilla natt, heliga natt, allt är frid stjärnan blid…

Hos mig kan någon tomte få vara framme också men de fula har jag sprayat vita, annars har de nog fått ligga kvar i kartongen nått år till innan de skänkts bort till någon riktig tomtesamlare.

Ha en riktigt härlig första adventkväll!

Skitsnack, rykten och negativa spiraler

2 Dec 2012

Kan ibland bli vansinnigt less på människor som verkar ägna hela sina liv åt att föra saker vidare, berätta om andra, fakta eller fiktion. Som om det är deras viktigaste uppgift i livet. Sprida vidare smått och stort och verkar anse det viktigt att vara den som berättar först, det ger möjligen mer poäng i skvallerstatistiken. Facebook-skvaller-stommen är idag kanske den största och värsta. Den når många väldigt snabbt. Men häpna nu, allt man hör och läser är inte sant! Än viktigare, för inte allt som kanske inte ens är sant vidare till ett helt gäng med människor. Dessa tolkar det som sägs till sin egen sanning och lägger till tar bort, både medvetet och omedvetet.

Lite skitsnack är det väl ingen som dör av, kanske, men tror att alla kan tänka sig för. Jag för min del borde väl vara uppe i tre barn nu men har ingen aning om vad som hände med mina två första påstådda graviditeter. Nå, det kan jag ta, rykten och lite lagom snack av det slaget kan jag le åt. Men de gör inte de som är ofrivilligt barnlösa. Är inte på något sätt oskyldig till allt skitsnack men jag försöker att hejda mig, jag ”skitsnackar” inte i grupp och har många gånger av tio redan konfronterat personen i fråga.

Jag var i tjugoårsåldern och var ute och åkte skidor på skaren en underbar vårdag i Östersund. Vi var cirka tio stycken, som jag kände mer eller mindre, som drog i väg på en härlig långtur. Vi stannade och gjorde upp eld och fikade i solen. Då börjades det. En person började prata mindre positivt om en skidåkare som inte var med, en annan hakade på med nått nytt och så den tredje och vidare så. Jag minns obehagskänslan väldigt tydligt än idag, känner den i magtrakten. Jag hade lätt kunnat hitta något negativt att säga jag också. Personen i fråga vågade vara annorlunda och kanske pratade mer om sig själv än många andra jag känner. Tänkte först bara var tyst och inte själv bidra men vad jag gjorde var att jag drog på med nått helt annat. Jag sa något om att jag tyckte han var rätt härlig som gick sina egna vägar och la till ytterligare nått positivt. Det blev underligt tyst men det fungerade, att par till hakade på och sa också nått bra och sedan var det färdig diskuterat, i alla fall denna gång, i alla fall när jag var med.

Gruppskitsnack kan vara farligt och eskalera till oanade proportioner och följder. Jag tror på att bryta negativa spiraler av alla former och Mark Twain lär ha sagt: "Ryktet om min död är betydligt överdrivet”…

Bildkommentar:Jag är ledsen Billy för att jag använde dig till detta inlägg. Du snackade aldrig skit och du var duktig på att lyssna utan att föra vidare. Hoppas du fortfarande hävdar din rätt till din strand. Laos, jag älskar ditt land!

Livet som pingvin

1 Dec 2012

Längdskidåkning, alla verkar ha en åsikt, man älskar att åka eller så hatar man det. Man har hemska skolminnen från då man blev tvingad till att åka med för trånga skor, för korta stavar, för långa skidor som sög i utförslöporna och släppte uppför. Vissa tycker att det är den roligaste sporten man kan se på tv, andra bland de tråkigare.

Längdåkning kan ses som en riktigt individuell sport med inslag av stafetter. Man klarar sig själv och har endast sig själv att skylla förluster och nederlag på. Idag har fler grenar vuxit fram ur från den ursprungliga formen. Sporten har utvecklats så den passar fler olika typer av skidåkare och åskådare. Allt efter som åren gått har den blivit mer och mer en Team-sport.

I vår klubb hade vi en underbar vänskap och samhörighet, först i Sorsele SK och sedan i Arvidsjaur Ski Team. Det var både mellan vi åkare men även till coacher, vallare och underbara föräldrar som ställde upp i allt. Markservicen var ovärderlig. Alla hade inte föräldrar som kunde följa med men de fick glatt låna en mamma eller en pappa av de som var med, en mamma Margith eller en pappa Rolf kanske?

På läger och tävlingar bodde vi ofta i stugor eller på hotell, ibland hyrde vi ett hus eller sov på nått annex. Vi var på ett läger uppe i Kiruna då ordet pingviner myntades om. Jag och två till från klubben satt och åt middag på Ripan. En reste på sig för att gå med brickan, de övriga hakade på var på en tjej från en annan klubb utbrast spontant: Ni är ju som pingviner! Vi stannade upp, såg förmodligen ut som tre levande frågetecken och hon förklarade. Hon tyckte att vi alltid gjorde saker tillsammans och samtidigt, om en gick med brickan hakade de andra på trots att kanske fler satt vid bordet, om en gick och borstade tänderna var de andra inte sen att göra samma sak. Pingvinerna menade hon gjorde likadant, om en rör sig gör de andra det också, i trupp. Detta blev till något positivt för oss att relatera till, en riktig pingvinklubb.

Vi hade hittat ett sätt att leva ihop som gagnade oss alla men jag tror framför allt att vi trivdes så himla bra med varandra och tyckte om att hänga ihop. Jag upplevde alltid att vi fanns för varandra i med och motgång som ett lag, ett team, vänner i en individuell sport.

Denna pingvinkänsla finns i hela mitt liv idag, på jobbet i viss mån, bland de nära vännerna absolut och framför allt i familjen. Är det någon som har det tufft rusar de andra till och stöttar, hjälper med det man kan.

Fram för mer pingviner i världen!

Att bara vara

29 Nov 2012

Tempot i vardagen kan ibland bli alldeles övermäktig ibland, allt går i ett, tid för reflektion finns inte alltid eller så glömmer man att stanna upp i hetsen. Det där så kallade ekorrhjulet snurrar på och ju snabbare man springer desto kvickare rullar hjulet. Det kan då vara riktigt otäckt att stanna till, för det är som att omgivningen runt i kring fortfarande rör på sig.

Jag skulle vilja bli ett proffs och jag ska banne mig sträva efter att bli ett proffs, ett proffs på att njuta här och nu i de allra flesta lägen. Ibland lyckas jag särskilt bra, ofantligt skönt och ibland lyckas jag inte alls.

Det absolut svåraste positiva nuet att njuta av är det då man måste springa snabbare och snabbare, nej inte tävlingar, för det är klart njutbart (!), utan tänker mer då tempot är för högt fast det är roliga saker man gör. I efterhand säger man: Vad roligt vi hade i går. Eller: Vad skoj det ska bli i till helgen. Man ”lever” i historien eller i framtiden. Är man riktigt illa däran gör man saker man vet att man brukar tycka vara roliga men istället är man bara trött eller ännu värre helt tom.

Har man börjat leva enbart för helgerna börjar man närma sig en katastrof. Plötsligt har man förkortat de njutbara dagarna i ens liv till nästan en tredjedel. En vän sa till mig en gång då vi skulle flytta ifrån varandra, att han inte skulle sakna alla de roliga saker vi gjort utan vardagen som vi delade, middagar, slöandet framför tv:n och alla samtal. En sådan klok kille, som förstår att uppskatta det enkla i livet.

Då tillfällen ges och man lufsar fram lite lagom i livet, är det helt underbart att få njuta, att bara vara och uppskatta livet till fullo. Snart är julen här med alla sina mysiga sidor, ledighet, glögg, pepparkakor, tända ljus, familj, vänner, stjärnor, slingor, ljusstakar, gran med kulor, mat i mängder, rentunga (inte Rudolfs!) tomte och paket. Den är också här med de mindre trevliga bitarna, stress, julklappshets, matlagningspress, pengabrist, fulla föräldrar till ledsna barn, bråk, besvikelse, paket med ”fel” innehåll, saknad efter de man skulle vilja ha hos sig. I min barndom var julen alltid en härlig högtid och våra föräldrar gjorde den till en samling ljusa minnen. Dessutom var alkohol förbjuden kring jul, för mor och far sa att det var barnens högtid och den traditionen lever vidare.

Juldagen brukar för mig vara den allra mysigaste delen med jul, lugnet efter aftonens bestyr, julboken i  soffan under filten, god mat och alla avstressade familjemedlemmar, släkt och vänner. Sedan liten kom till världen är lugnet kanske inte det som representerar juldagen men den obeskrivliga lyckan som ersatte stillheten är oändligt mycket mer värd! Ska verkligen försöka med konststycket att leva i nuet, njuta och bara vara, i stunder, även i jul!