Blogg

Happy Loy Krathong

28 Nov 2012

På Lanta Sanuk School på Koh Lanta där jag jobbade fick barnen göra egna Loy Krathong båtar av bananblad, rökelser, vackra blommor och till sist sätta i ett ljus och lägga i ett mynt. Det var en liten del av det Thai-tema vi hade varje vecka på skolan. Alla lyckades skapa vackra båtar och de väntade sedan till kvällen att sjösätta dem med sina föräldrar. Myntet en gåva till andarna.

Privat gjorde jag egen båt tillsammans med vänner för att i mörkret, då tidvattnet var på väg ut, tända rökelsen och ljuset och låta båten följa ut med strömmen. Med dessa båtar följer kanske en önskning om framtiden, en tanke till någon som dött som stod en nära. Det är nog den stillsammaste och vackraste högtid jag någonsin firat, svensk som thailändsk. Önskade i dag att jag var i Lanta Old Town för att sända ut min båt. Har en önskning om framtiden och några nära som jag skulle vilja hedra.

Natten är nu sen i Thailand och hos mina vänner där. Men vill ändå säga:

Happy Loy Kratong!

Resmål, Koh Lipe

27 Nov 2012

Läser på Facebook om några vänner som är på Koh Lipe på semester och känner avundsjukan komma hoppandes och färga mig i en lätt grön nyans. Lite värme nu skulle inte sitta fel, ligga på stranden, sola och läsa, ta ett dopp, ligga i hängmattan och åka och dyka.

Lipe är en av ö favoriterna i Thailand. De som inte hunnit utforska södra delen av Thai och känner för en ö-runda, nej inte öl-runda (!) och vill ha ett tips, åk hit och njut av lugn, underbara stränder med fin utsikt, härliga människor, fina restauranger och god mat. Man kan dessutom finna väldigt fin snorkling och åka ut på dykturer och hoppa i direkt från Longtailbåtar. Mitt favorit foto därifrån:

Nä, istället går jag och väntar på att snön ska komma och göra istiden här uppe till en riktig vinter, med vitt fluff. Det är ju snart första advent. Vintern är underbar då den väl är här på riktigt så jag väntar, väntar, väntar och drömmer mig bort en smula.

Att förlåta

26 Nov 2012

Som vuxen är det lätt hänt att man ”tvingar” barn till att säga förlåt innan det är läge. Ibland kommer det ut ett ilsket fräsande: Förlåt då! Och saken är utagerad, eller? Hm, för vem kan man undra. Oftast är det en idé att gå lite djupare eller ge det som hänt lite tid så ilskan hinner lägga sig något och att barnen hinner tänka efter över sin egen del. Som vuxen i skolans värld hinner vi med en hel del av detta även om man inte alltid lyckas få till det genuina förlåtet.

Det kan vara så svårt att säga förlåt ibland, även för de över arton och vi lyckas inte alltid i det vi heller. Kanske för att man ändå någonstans tycker att man hade delvis rätt eller att man innerst inne vill skrika: Men än du då! Om man skulle kunna säga förlåt och utan vidare förklaring mena den delen man faktiskt inser att man gjort fel, skulle det nog öppna upp många möjligheter till lugn. Om man dessutom klarar av att inte påpeka den andres brister i nästa andetag, finns det kanske hopp om frid.

Den andra delen, att själv förlåta kan vara än svårare. Då det gäller mindre saker är det lättare men de större som sårat eller sårar ännu, är kämpigare. Inte bara att säga att man förlåter, utan att verkligen göra det, ifrån hjärtat. Ibland behöver det inte ens vara för den andres skull, utan för sin egen. Att förlåta helhjärtat frigör mängder med glädje och energi. Den kan man verkligen behöva i dagens samhälle där den sugs upp lite här och där. Jag förlåter dig.

Till sist och kanske det svåraste, förlåta dig själv för dåliga val och beslut, för saker du gjort eller inte gjort.

Jag har bestämt mig för att förlåta nu. Det är dags att släppa saker och gå vidare, dags att spara den energin till annat roligare. Det känns otroligt skönt att bestämma sig. Det omtalade beslutet är fattat. Då jag ändå är i farten ska jag också bli bättre på att säga förlåt. Vad min omgivning ska bli glad! ;)

Självkänslan byggs i starten av livet

25 Nov 2012

I en tidningsartikel, för många år sedan, läste jag om självkänsla och självförtroende. Jag hade då en vän i mitt liv som mådde väldigt dåligt och var en bra bit under isen och jag var rädd att det skulle gå riktigt, riktigt illa för den vännen.

Jag tänkte mycket på vad som jag kunde göra och vad som gjorde just X så svårt nere att jag var rädd för dennes liv.

Ett gott självförtroende fanns och där fanns en attityd som verkade rätt hård. Ytan som man såg var självförtroendet över saker X kan, men i motgångarna kom den mjukare insidan fram, självkänslan, som inte blivit uppbyggd på tillförligt sätt. Jag såg den, självkänslan, framför mig. Den var en mur som hade stora luckor i basen för att sedan få ordentligt murade lager men då motgångarna, knuffarna, kom så brakade hela bygget. Basen var den vännen fick som liten.

I artikeln jämfördes självkänslan med en sådan där docka med en tyngd i den rundade botten. Då man vickar på dockan gungar den fram och tillbaka men rätar alltid på sig, går tillbaka till sitt ursprungsläge på grund av tyngden. Denna tyngd är det som de kallade självkänsla. Livet ger oss riktiga motgångar ibland, hur vi tacklar dem beror till stor del på vår självkänsla. En mindre puff och vi är strax på rätt köl igen, en ordentlig knuff och vi vaggar sakta tillbaka till ursprungsläget. Men om din tyngd väger för lätt? Jag ser även det framför mig, dockan kan bli lämnad lutat kraftigt åt ena sidan. Vad hjälper för stunden? Jo, någon som orkar stötta upp, knuffa och puffa upp i stående position igen eller någon som hittar hjälp till dig. Om inte det finns eller att ”lutningen” inte syns på utsidan, om stöttningen inte hjälper?

För min vän gick det bra och det gör mig varm i hjärtat, för alla gör det inte det. Låt oss, så gott det går, bygga fina, rejäla murar åt våra unga i vår omgivning. De som är äldre och har ostabil grund, det går att laga muren i de nedre lagren, med mycket möda och besvär. Det går fylla på tyngden i botten på dockan, stärka självkänslan. Till det behövs ofta mer kunskap, ibland till och med proffs. Det gäller att inte vara rädd att leta reda på dem och säga: Hjälp mig.

Respekt

23 Nov 2012

Tycker ordet verkligen är intressant och viktigt­­. Än viktigare att visa respekt av rätt slag och anledning. Det är olika vad man lägger för innebörd eller värde till det ordet, bland annat beroende på sammanhang men också från person till person i samma situation.

Inom idrotten: Man ska ha respekt för sin motståndare eller Man ska inte visa respekt för sina motståndare? Respekt för motståndaren kan innebära att man inte ska slappna av för mycket: Vi vinner lätt mot detta bottenlag! Och tro att det ska gå vägen ändå utan allt för mycket svett men det kan också vara något som handlar om rädsla och förlamar, som får en att ge upp innan man ens börjat. Han hinner snart ikapp mig, han brukar ju det.

Hon visade total respektlöshet! I boxningsringen blir det något att hylla, i klassrummet blir tolkningen en annan och konsekvensen blir kanske rektorn!

Att visa respekt i sina relationer, förhållande, till sina klasskamrater och arbetskompisar kanske, förhoppningsvis, mest handlar om att visa omtanke, uppskattning och förtroende? Jag hyser den största respekt för honom eller Jag känner respekt för honom? Samma lika eller inte?

Självrespekt, här lämnas mycket att önska för många. Vad är jag värd? Får man trampa på hur mig mycket som helst? Vad får man säga, göra? Löften som ideligen sviks från ens närmsta omgivning, att man hamnar längst ner på prioriteringslistan. Bristande respekt för dig och din egen bristande självrespekt, självkänsla, som tillåter.

Ungdomar är så respektlösa nu för tiden. Tolkas det oftast som att man ska visa respekt för äldre, för sina föräldrar, för läraren med flera? Men en ungdom som vågar stå för vad den tycker i sakfrågor fast vuxna tycker annorlunda, är det brist på respekt? De som vågar gå emellan misshandel i hemmet där vuxen är inblandad? Man kan kanske tolka: Ungdomar är så respektlösa nu för tiden, som att de kan nå oanade möjligheter, räds inte att försöka, vågar testa sina gränser.

Vad underbart om vi kunde känna och tolka respekt i dess mest positiva former.

Symonymer.se respekt: aktning, vördnad, omtanke, hänsyn, högaktning; prestige, anseende, uppskattning, erkännande, förtroende; auktoritet, pondus, myndighet; fruktan, rädsla (motsatsord: respektlöshet, ringaktning)

Simning och kakel

22 Nov 2012

Jag har provat många olika träningsformer och funnit de flesta riktigt roliga, utmanande eller åtminstone helt ok. Då jag började i Lycksele på skidgymnasiet, hade jag oturen nog att bli skadad första terminen. Det visade vara sig en sko som orsakade mina problem men det kunde vi inte lista ut från början. Så operation var på tal men först se till att hålla igång och eventuellt hitta orsaken till bekymret. Denna skada fick mig att se över alternativa träningsformer. Provade mig fram och det som visade sig vara mest effektivit var simning…

Men ge mig styrka. Detta höll på att knäcka mig totalt. Vad är simmare gjorda av för mentalitet!? Fram och tillbaka, fram och tillbaka, tillbaka och fram. Hej kakel och Se där en trampolin. Fram och tillbaka. Denna träning gjorde jag fem dagar i veckan, blandat med annan träning de dagarna, plus helt annat de övriga två, i fem månader. Det kändes som fem år.

Till slut fann vi problemet, skateskon var fel sydd och jag som bara tilläts åka skate pga. inflammerad hälsena, gjorde saken värre varje pass på rullskidor. Jag fick en annan sko och när jag äntligen fick börja åka skidor på riktigt och tävla igen, i slutet av säsongen, presterade jag mycket bättre än någonsin tidigare. Simning är en träningsform som ger en fantastisk allround träning både för flås och muskler. Med andra ord toppen för kroppen men för knoppen? Ja, den mentala träningen är i detta fall inte att förringa, det vill jag lova. Klarade jag av denna träning psykiskt så klarar jag all.

Jag, för min del, vet att om jag var tvungen att simma fem dagar i veckan, någonsin igen, skulle jag vilja ha en guldfisks minne: Åh, vilket fint kakel, det har jag inte sett förr! Se där en trampolin! Åh, vilket fint kakel! Men! En trampolin!

Min vän har verkligen förstått hur man ska göra i vattnet. Inte ett kakel så långt ögat kan nå. Simma lugnt!

Alla får sitt kontra orättvisa

21 Nov 2012

Jag tycker ofta man kan höra att: Det är så orättvist. En anledning till att jag höra det oftare än vissa andra kan visserligen bero på att jag arbetar i grundskolan, dessa fina ungar (!) men orden att livet är orättvist, hör jag endast från vuxna. Antingen vuxna som talar till barn, ungdomar, för att övertyga dem om att det inte alltid kan få det alla andra har, alternativt i samma mängd eller så är det vuxna som förfasar sig över sitt eget eller andras öden.

Det är så orättvist att alltid jag drabbas av förkylningar. Den formuleringen borde vara förbjuden. Är man inte utsatt för större orättvisa än så tycker jag inte man ska använda just det ordet. Dessa drabbade är väldigt tröttsamma att lyssna på. Det är inte det att jag inte klagar, för det gör jag men de som i dessa fall hänvisar till orättvisa skulle ha en kick i rumpan!

De som är mycket värre drabbade av orättfärdigheter, är ofta de man inte hör klaga, de som kämpar i tysthet, de som säger att det hjälper inte att gräva ner sig i det. Då är det omgivningen som för deras talan. Jag tänkte nu föra någon annans talan: Det är så orättvist! Barn borde inte få bli allvarligt sjuka.

Jag satt vidare och funderade över vänner och bekantas situationer runt om i Sverige och i världen. Det som slog mig var att alla nästan alla hade eller har haft sitt av det tuffa, jobbiga, och outhärdliga, visserligen inte alls samma saker och vissa hade och har det mindre svårt, i mina ögon sett, än andra men ändå. En del är mitt uppe i sitt elände och andra har lämnat det bakom sig sedan en kortare eller längre tidsrymd. På något vis kändes det som om livet var orättvist, om inte för de allra flesta så för väldigt många. Vad blir kontentan av det, att alla får sitt eller att livet är orättvist?

Till alla ni som har kämpat eller kämpar i stunden, stor kram. Om det nu är att alla får sitt, borde det även vara av det goda.

Inreda hörn

20 Nov 2012

I från alla världens hörn, ett sådant vackert och talande uttryck. Kan nästan se dessa ”hörn” framför mig.

Om jag är ute och reser är det ofta med ryggsäck och en reskassa som är något begränsad. Men så fantastiskt roligt att spana in miljöer och interiörer där man tar sig fram eller små affärer med intressanta ting. Jag skulle vilja köpa med mig lite från alla ställen, om inte till mitt eget hem så till någon annans. Mia resande inköpsansvarig för Indiska, låter inte det bra? Låter fantastiskt, ännu bättre om det vore sant.

En del små saker kan få plats trots allt i packningen. Ibland rycks jag med lite för lätt i mina inköp, till mitt eget hem. I Gambia fick jag med mig ett par tyger som var otroliga, där. Väl hemma passade de inte in hur jag än försökte fixa och flytta om. Nå, de är kvar i väntan på passande miljö.

Det är ibland svårt att inte bara gå på vad man tycker är snyggt eller som talar till en i situationen, till skillnad från vad man ”behöver” i inredningsväg. Men nu har jag kommit lite längre, försöker begränsa mig till att handla bara det som jag kan tänka ut en plats eller idé till. Kan vara så att idén inte sätts i verket inom vad jag egentligen tycker är rimlig tid men då har jag i alla fall försökt vara klok.

Det ger sådan glädje och lycka för mig, att få hålla på med inredning och inredningsdetaljer. Det är inte ofta budgeten räcker till just det som jag ser i tidningar och artiklar men drömmer ibland om den stora vinsten och funderar över vad jag skulle kunna göra då. Sedan brister bubblan ovanför huvudet och jag är tillbaka i verkligheten igen för att hitta egna, rimligare idéer.

I mitt hem blir det atoller av ting som hör ihop och möbler som jag tycker om eller njuter av. Ofta är det fynd av olika slag som jag gör något eget av. Jag älskar att gå på loppis, antikaffärer och dyl. Det märks rätt tydligt hemma hos mig. I ett svenskt hörn i mitt hem finns detta:

Jag älskar det i all enkelhet, svart och vitt mot detaljer i guld. Stolarna är gamla grönbetsade karmstolar som med lite ny färg och ett vackert mönstrat tyg fick ett nytt liv. Bordet har jag målat, en utemöbel från IKEA, spegeln fyndade jag på Jysk och tavlorna hittade jag på Köp och Sälj på Facebook, förvaringslådorna på Rusta och trädet nått lyckat inköp från, nånstans. Var för sig, kanske inga skönheter och definitivt inga dyrgripar men ihop trivs de bra och mitt öga får lugn.

Jag har som många andra så mycket idéer vad jag vill göra. Det står en massa lyckligt inköpta möbler på min vind och arbetsrum som bara väntar att få nytt liv. Så den som säljer tid, ork och oförstörd sömn, hör av er. Jag har fler ”hörn” som vill skapas!

Verkligheten

19 Nov 2012

På föreläsningen, webinaret, som jag deltog i för några dagar sedan, pratade Camilla Lebert Hirvi om människor som kan hindra en från att nå sina drömmar, sina önskningar och mål. Man kanske vågar säga dem högt, o hemska tanke eller strävar efter att  leva på ett sätt som sticker andra i ögonen, har drömjobbet och mår helt oförskämt bra! Men välkommen tillbaka till verkligheten, är då ett uttryck som kan få en att bli förbannad, skaka på huvudet, ignorera personen i fråga eller landa med en dov duns. Den sistnämnda blir den sorgligaste reaktionen, den gör ont i hjärtat att se eller bli utsatt för, för då har man blivit punkterad som en ballong, drömmen blir en omöjlighet.

Vissa människor vill, kan eller orkar inte se möjligheterna eller blir avund på någon annans situation för att man gärna skulle vilja göra det själv. Att våga drömma och leta reda på nya vägar för att få leva fullt ut, inte endast existera, kan sticka  folk i ögonen. De som kläcker den kommentaren: Välkommen tillbaka... vad menar de är verklighet?

Jag fick höra den då jag skulle åka hem efter att ha bott och arbetat i Thailand. Jag har jobbat där som lärare på en svenska skola på Koh Lanta, Lanta Sanuk School, i några vintrar. Jag har då haft fullt upp på dagarna, dock på ett annat sätt än hemma men på kvällar och helger har jag haft semester. Med det menar jag att när jag kommit hem till min bungalow efter jobbet är den städad och sängen bäddad. Jag går och hämtar ut mina tvättade och vikta kläder från tvättinrättningen intill för att sedan ta en bok, gå ner till stranden, sola lite och invänta solnedgången. Från en sala ser jag solen sakta sänka sig ner i havet, sedan går jag tillbaka hem, tar en kall dusch, byter om och letar upp en restaurang för att inta en färdiglagad, fantastiskt välgjord middag, ibland med vänner och ibland alldeles för mig själv med en god bok. Kropp och själ hinner ikapp och man kan verkligen njuta.

Är inte detta också en verklighet undrar jag nu? Är verkligheten enbart den hemma i Sverige, den jag har när jag är här? Är verkligheten alltid det så kallade ekorrhjulet?

Då jag bor i Thailand är det mitt hem och det är min verklighet eller snarare min vardag. Där är jag så fri från värk som jag kan komma och om någon skulle fråga mig om just det inte känns ovärkligt så skulle svaret bli: Absolut!

Nöden är uppfinningens moder

18 Nov 2012

Ibland har man inte de nödvändiga medel som krävs för att lösa en uppgift. Det kan vara ekonomiska medel eller kanske rätt verktyg (alla har t.ex. inte en kofot!). Då man inte har vad som behövs, i ordets rätta bemärkelse, får man göra en Kajsa Varg: Man tager vad man haver. Vad sägs om det här tänket:

Cykeldäck och ett par grenar och vips, med lite blod svett och tårar, var stockarna i land. Bilden är från De fyratusen öarna i Laos. Dessa män, vilka finurliga vinnare i kategorin avsaknad av verktyg, maskiner och ekonomiska medel! Fantastiskt att få resa och möta dessa innovatörer, komma till nya ställen, något mer primitivt i mina ögon sett men där det sprutar av goda idéer för att lösa vardagsproblem.

Fler exempel men mer åt ilands-problem-hållet skulle kunna vara slaskskrapan. Vem sjutton vill gegga ner sig med klegget i diskhon?  Lars-Anders Edström från Boden är nog rätt nöjd med att komma på något som gemeneman behöver men inte kostar skjortan. Påsklämman, en underbar uppfinning för alla med fingrar som inte klarar av att knyta, respektive knyta upp påsarna.

Nya uppfinningar dyker upp hela tiden och gamla utvecklas och förbättras. För er som inte uppmärksammat tv-serien Uppfinnarna, kan upptäcka att där kommer det en hel del både goda och mindre goda idéer. En av de goda, som tre unga tjejer håller på att utveckla, är en drinkpinne som avslöjar om ens drink blivit spetsad med droger. En av deras vänner hade blivit utsatt för övergrepp eller kanske var det våldtäckt, efter att ha blivit drogad på krogen. De satte sig ner och tänkte: Hur kan vi lösa problemet med att många blir utsatta för detta. Det visar sig att denna pinne förmodligen kommer att kunna tillverkas så att kostnaden blir någon enstaka krona. Jag hoppas verkligen att tjejerna hittar lösningen för tänk vilken nytta det skulle göra, många livsöden som skulle få förbli ljusa.  

Fram för fler innovatörer, entreprenörer och uppfinnare! De gör livet lättare och bättre för många av oss. Och fram för kvinnliga uppfinnare! Vilka kvinnor har blivit omskrivna i historien för sina uppfinningar? Marie Curie, någon fler? Kanske är det som någon skrev (kan tyvärr inte komma på var jag läste det) att en kvinna behöver få två (!) nobelpris för att få plats i uppfinnarhistorien…

Topplista och poäng

17 Nov 2012

Jag har fått poäng av nått slag på min hemsida och är på plats 124 i den svenska delen bland N. nu hemsidor. Förstår ju att det kanske inte är så imponerande men det är så trevligt att läsa:

Grattis! Du är nu med på topplistan vilket styrker din hemsida i Google.

Hihi!

Längdskidåkning och positivt tänk

16 Nov 2012

Under tiden jag var aktiv ländskidåkare fick jag vara med om massor av upplevelser som jag är fantastisk glad över idag. Jag har lärt mig enormt mycket som jag använder mig även av i dagsläget, positivt tänk och jävlar anamma då det behövs, är två av dessa saker.

Då jag var sex började jag åka skidor ”på riktigt”. Jag ville följa med min far och bror och träna varje tisdag och torsdag. Jag fick även vara med och tävla men kom alltid sist. Jag funderade över det och frågade pappa varför jag alltid var sist. Han sa: Men Mia du är ju yngst. Om du fortsätter träna börjar det kanske någon yngre nästa år och då är du näst sist. Jag köpte det direkt, som det snälla barn jag var.

Alla tävlingar jag åkte som liten och som vuxen gick jag igenom med min far, vad som gick dåligt, visst för det skulle jag förbättra till nästa gång men lika viktigt, vad som hade gått bra. Det gjorde att jag alltid var bra, åtminstone på någon del av banan. Jag lärde mig att jag var den allra bästa Mia, efter mina förutsättningar. Jag var mycket skadad under mina skidår och led av många skador, inflammationer och infektioner, trots att jag tränade klokt och väldigt varierat.

Mina föräldrar har alltid peppat mig oavsett placeringar men det fanns det som inte var ok. Två tävlingar, av alla det jag tävlat, har jag inte fått godkänt på. Den första var en tävling här i Arvidsjaur. Min kompis slog mig för första gången och jag kom i mål och var besviken och sur. Kastade stavarna i marken och markerade att jag minsann inte var nöjd. Pappa plockade lugnt ihop mina grejer, vi satte oss i bilen och innan han startade den sa han helt lugnt: Det där gör du inte om. Mitt svar var: Nä. Den andra tävlingen var ett junior SM, en skate tävling, den stil jag behärskade bäst det året. Jag åkte på och försökte men hur jag än gjorde kunde jag inte få kroppen att öka farten fast kraft fanns. På upploppet skulle jag visa att jag inte var nöjd med min insats och åkte inte full fart över mållinjen. Vi samlade ihop alla grejer då tävlingen var slut och satte os i bilen. Innan pappa startade den sa han: Det där gör du inte om. Jag svarade: Nä.

Han lärde mig att inte missunna andra en vinst, låta dem glädjas över att slå mig. Istället tänka igenom mitt lopp och göra annorlunda nästa gång. Han lärde mig också att varje tävling ska jag göra mitt absolut bästa, inte ge upp, sakta av farten förrän jag passerar mållinjen. Det blev mitt varumärke som skidåkaren. Hon som alltid är totalt slut då hon passerar linjen. Hon som de måste bära bort för att benen inte bar eller lungorna tog paus.

Jag minns en annan tävling väldigt väl, det var en Sverige Cup i Åsarna och jag tävlade, slet och stupade i mål med andningsbesvär i vanlig ordning. Mitt minne sviker mig dock vem det var som kom fram och frågade mig hur det gått, Liz Frost eller Karin Svingstedt. Jag svarade att: Jo, jag är nöjd. En liten stund senare möttes vi igen och då vi resultatlistorna. Då tittade hon frågande på mig: Men Mia! Du kom ju näst sist! (Måste kanske tillägga att det inte var vad jag brukade prestera) Du sa ju att du var nöjd?!

Det jag var nöjd med var min åkning efter mina dåvarande förutsättningar. Jag hade varit sjuk i tre veckor, frisk i två. Jag gjorde allt vad jag kunde, hade inte kunnat göra något mer i uppförsbackarna, hade inte kunnat trampa om skidorna bättre utför och kämpade varje meter in till målväggen. Så varför skulle jag inte kunna klappa mig på axeln och säga: Jag är nöjd. Jag var absolut inte nöjd med vara sig tid eller placering men det hade jag inte kunnat påverka den dagen. Med andra ord: Jag var den bästa Mia jag kunde vara, jag hade inte kunnat prestera bättre.

Och det mina vänner är banne mig bra nog!

Nöden har ingen lag

15 Nov 2012

Ibland är det verkligen så, att nöden inte har någon lag, man gör det som måste göras, för att överleva, undvika olyckor, skador, hjälpa någon från att bli misshandlad och kanske utsatt för övergrepp. Vi har dessutom en lag som heter Nödvärnslagen, Brottsbalk (162:700) 2 § som kan åberopas:

En gärning skall, om inte annat är särskilt föreskrivet, anses som brott endast då den begås uppsåtligen.  

Andra kan ta till ordspråket till mindre hedervärda saker och provar att fuska sig fram, en otillåten lapp på ett prov, en olovlig ändring i ett protokoll, hävdar bestämt att det var någonannans fel än ens eget och vidare så. Nöden åberopas även av många av oss vid nödlögnerna, kanske för att rädda ansiktet på sig själv, för att inte såra en kär eller för att försvara en vän i ett trängt läge.

Sedan finns det förstås de "riktiga" krissituationerna… Vad sägs om denna från en väns bröllop:

Där kan vi verkligen tala om att nöden har ingen lag! ;)  

Komma upp sig lite

14 Nov 2012

Älskar att klättra! Känna berget under fingrarna, trycka på med benen och sakta glida uppåt. Stoppa handen i påsen med kalk. Varje svår passage jag klarar känns som en seger, upp, upp och hitta nya grepp.

Jag klättrar inte idag men minns ännu allt. Jag tänker att livet som sådant kanske inte är så annorlunda? Man pressar sig emot det, tar sig sakta upp från tillfälliga eller långvariga svackor. Då man klarat något särskilt kämpigt är man en vinnare, ibland rent ut bäst. Det gäller att hela tiden hitta grepp, nya eller gamla beprövade, olika sätt att tänka eller agera för att klara delar som ibland känns helt omöjliga. Men vad är då alternativet, att bli nedfirad utan att ha kämpat, bråkat, klurat eller stanna i den där skrevan och ge upp?

Kanske kan du ropa till din kamrat som står där och säkrar dig? "Ser du nått bra nytt grepp? Jag är på väg att falla."

Jag är otroligt lyckligt lottad. Jag har en hel armé med dessa kamrater. Några är där och säkrar nerifrån, några klättrar bredvid mig och andra peppar från toppen: "Kom igen Mia, du fixar det!" Och vet du vad? Det har jag gjort gång på gång på gång och det känns jäkligt skönt!

Att halta eller att halta snyggt?

13 Nov 2012

Det är inte alltid uppskattat med uppmärksamhet

Ibland gör man något riktigt bra och får en klapp på axeln, en handskakning eller en rejäl kram. Kanske man till och med får ett pris eller en utmärkelse för en prestation, står där uppe på scenen, överst på pallen och glittrar ikapp med pokalen!

Det händer också att man gör något dumt, bråkar, ljuger, sårar någon man tycker om, säger en tråkig komentar eller kanske drattar på ändan framför snyggaste killen/tjejen. Den uppmärksamhet man får då blir förklarligen mer negativ, kanske en utskällning, en besviken blick, tårar eller ett hånskratt.

Jag har de senaste dagarna ännu en gång insett att om man nu ska skaffa sig uppmärksamhet, kan man väl satsa på den positiva, att göra det med stil! Jag är för tillfället ordentligt haltande och i uppförsbackar, med barnvagnen snackar vi haltande snigelfart! Vissa dagar linkas det mer och andra mindre. Detta drar ofta till sig blickar av olika slag (särskilt snigeln!). OM man nu ska halta gäller det dock att ha på sig rätt utstyrsel på sig!

Om du vill få lite lätt frågande, deltagande och kanske något föraktfulla blickar, ta på en halvlång, lite intetsägande (men skön och praktisk!) jacka och dra ner mössan något. Vill du få lite gladare, piggare, nyfikna och uppskattande, ta på korta skidjackan med tillhörande brallor! "Oj, undrar vad den där haltande skidtjejen varit med om?!" Genast kan man känna sig något tuffare, coolare och mer spännande!

Kan hända att jag är lite, något, paranoid av mig men för att vara på den säkra sidan, tänker jag satsa på den lite mer sportiga looken ett tag! "Droppade 10 meter och vred mig i knät looken". ;)