I en tidningsartikel, för många år sedan, läste jag om självkänsla och självförtroende. Jag hade då en vän i mitt liv som mådde väldigt dåligt och var en bra bit under isen och jag var rädd att det skulle gå riktigt, riktigt illa för den vännen.
Jag tänkte mycket på vad som jag kunde göra och vad som gjorde just X så svårt nere att jag var rädd för dennes liv.
Ett gott självförtroende fanns och där fanns en attityd som verkade rätt hård. Ytan som man såg var självförtroendet över saker X kan, men i motgångarna kom den mjukare insidan fram, självkänslan, som inte blivit uppbyggd på tillförligt sätt. Jag såg den, självkänslan, framför mig. Den var en mur som hade stora luckor i basen för att sedan få ordentligt murade lager men då motgångarna, knuffarna, kom så brakade hela bygget. Basen var den vännen fick som liten.
I artikeln jämfördes självkänslan med en sådan där docka med en tyngd i den rundade botten. Då man vickar på dockan gungar den fram och tillbaka men rätar alltid på sig, går tillbaka till sitt ursprungsläge på grund av tyngden. Denna tyngd är det som de kallade självkänsla. Livet ger oss riktiga motgångar ibland, hur vi tacklar dem beror till stor del på vår självkänsla. En mindre puff och vi är strax på rätt köl igen, en ordentlig knuff och vi vaggar sakta tillbaka till ursprungsläget. Men om din tyngd väger för lätt? Jag ser även det framför mig, dockan kan bli lämnad lutat kraftigt åt ena sidan. Vad hjälper för stunden? Jo, någon som orkar stötta upp, knuffa och puffa upp i stående position igen eller någon som hittar hjälp till dig. Om inte det finns eller att ”lutningen” inte syns på utsidan, om stöttningen inte hjälper?
För min vän gick det bra och det gör mig varm i hjärtat, för alla gör det inte det. Låt oss, så gott det går, bygga fina, rejäla murar åt våra unga i vår omgivning. De som är äldre och har ostabil grund, det går att laga muren i de nedre lagren, med mycket möda och besvär. Det går fylla på tyngden i botten på dockan, stärka självkänslan. Till det behövs ofta mer kunskap, ibland till och med proffs. Det gäller att inte vara rädd att leta reda på dem och säga: Hjälp mig.