Är det dags att acceptera mer än vad jag vill? Är det dags att låta proffsen få göra tänkandet åt mig, ta besluten? Är det dags att acceptera att det inte går? Ska jag ge efter på det jag inte är mogen för?

Ibland är man bara dum som tjuras, kämpar, bråkar, det finns något som heter acceptans. Jag är hyfsat bra på det, om jag får göra det på mitt sätt.

Jag har fått acceptera mycket de senaste åren, senaste många åren, det har som inte gått åt rätt håll. Viss acceptans tror jag dock är av ondo, kan bli så att man ger upp och bara köper läget. Dit har inte jag tänkt komma, kommer nog aldrig dit om jag ska vara ärlig. Först gör man allt man kan, sedan tar man hjälp och gör mer, sedan gör man allt man kan, tar efter det hjälp och gör mer, sedan gör man allt man kan…

Det finns saker som jag inte provat ännu och det kommer det alltid att finnas. Jag kanske får acceptera det som blivit presenterat nu för mig av läkare men inte fullt ut, då finns det risken att proppen går ur, att energin och glädjen sinar. Risken är att jag inte blir mer då och jag vill bli mer. Bättre kan jag, det vet jag, måste bara lista ut hur, söka och finna.

25 Jun 2014