De som fastnar i drogträsket får verkligen kämpa för att ta sig därifrån, viljan är inte alltid nog och omgivningen känner sig maktlös. Vissa hamnar här för att de varit tvungna att medicinera i något syfte.

Jag är inne på min sjunde dag med denna medicin och visst kan jag ana en liten förbättring under vissa timmar på dygnet, jag kan tillexempel hålla mig mer vaken. Nervsmärtorna är dock värre. Vad händer nu då? Jo, nu är det dags att öka dosen. Om jag inte hör av mig eller svarar är det inget personligt.

Jag skriver inte mycket här heller dessa dagar men hoppas ni hänger kvar. I mitt röriga sinne säger jag mig ännu en gång: Det måste vara omöjligt för mig att fastna i detta träsk för de "trevliga" kickarna kommer aldrig till mig.

Till er som tvingas till cellgifter, strålning och andra helveten just nu, ni är beundransvärda och jag har er i mitt hjärta. Kram

20 Feb 2013