Barnarbete

Har man rest runt lite i Asien, eller världen i övrigt för all del, har man sett, hört eller anat var barn använts som arbetskraft. Ibland hemska, fysiskt tunga och smutsiga jobb, andra förskräckliga där barns själar, kroppar, barns fysik, förstörs för att användas till och för vuxna människors fysiska nöjen. Barn som glider runt i semesterbarer och erbjuder diverse artiklar eller tjänster. Det finns platser där jag rest som jag aldrig vill återvända till, just för detta utnyttjande av barn. Jag borde göra något, borde hjälpa till att rätta till tillvaron, jobba för att alla barn ska få vara barn, alla ska få ha det en trygg barndom. Världen är så stor och så många far illa, blir utnyttjade. Var skulle jag börja, var skulle jag lägga min kraft? Vanmakt, hopplöshetskänsla, problemet är för stort.

Hur kan man motivera att man inte gör mer än vad man gör? Motivera för sig själv? Tänker att jag får arbeta med det lilla, kanske hjälpa så gott jag kan med barnen jag möter i skolans värld. De är inte inhemsk arbetskraft och de går inte runt i området och säljer sina späda kroppar men det finns andra svårigheter för barn här. Kanske kan jag hjälpa ett barn att få det bättre, kanske kan min uppmärksamhet stärka ett barn, kanske kan regler, rutiner och genuin värme för dessa leda något barn till en något bättre tillvaro. Jag skulle gärna vilja veta om jag någon gång gjort skillnad, en markant eller liten positiv skillnad i dessa barns liv. Jag skulle också vilja veta, för min egen utvecklings skull, om jag omedvetet gjort negativ skillnad också, något som jag bör ändra på.

Med sitt eget barn försöker man göra sitt bästa, göra livet bra för de små, de växande,göra sitt bästa efter sin förmåga, fostra till en god samhällsmedborgare med känsla för rätt och fel, hjälpa barnet att hitta sin egna härliga personlighet, man delar med sig av sina erfarenheter, sådana man tror kan komma till användning.

Jag är ofantligt långt ifrån att hjälpa alla barn till en bra tillvaro, hopplöshetskänslan dyker upp med jämna mellanrum, kanske något på tv jag ser eller något, någon, jag möter på en resa. Jag vill inte acceptera att världen ser ut som den gör, jag vill slåss. Letar istället efter att göra något i det lilla, för att döva mitt samvete kanske, samvetet som säger att jag inte räcker till.

Liten, han som är allt, är ljuset, han som är viljan, han visar mig att något gör jag och hans omgivning rätt. Vi bäddar så gott vi kan för att han ska få det bra, utan att curla alltför mycket, försöker att ge lagom utmaning i hans tillvaro. Där finns dock initiativförmåga och energi i mängder och en arbetsmoral som heter duga. Han tar för sig och tar i.

imag0912.jpg

På vedgården uppmanar jag honom att avsluta det han håller på med så att vi ska åka hem till sängen. Han skuttar genast upp och säger tydligt: Men jag måste ju arbeta! Går med bestämda steg till högen med kluven björkved, tar en klabb och lägger på transportbandet, sedan nästa och nästa. Efter ett tag återgår han till spikandet han satt vid innan och jag säger samma sak igen, han skuttar upp ännu en gång säger: Men jag ska ju arbeta! Hämtar klabbar och ser dem långsamt glida iväg till vedsäcken. Barnarbete, ett barn som arbetar, ett barn som arbetar för hjärtans lust och funderar på vad han ska arbeta med näst. Detta arbete i glädje värmer mitt hjärta.I framtiden kan han bli en duktig arbetsledare också: Mamma, nu måste vi ta skottkärran och ta bort löven (rabarberbladen). Mammaarbete kan vara mycket men att det ger härlig energi och värme, det är fakta! 

13 Jul 2013