Blogg

Bombdåd på Arlanda

22 May 2013

När vi landade med Thai Airways planet på Arlanda, nöjda och glada, letade vi oss till oasen Sky City där diverse förnödenheter kan införskaffas. Liten fick mellis och sedan tog jag en kort tur med vagnen så att han somnade. Då jag kom tillbaka där min vän fortfarande satt, var några av polisens hjälpredor där, i västar, för det stod väskor som inte hade några synliga ägare vid bordet intill vårt. Jag pratade lite med västkillarna och beskrev de som var ägare till väskorna och gick sedan en extra tur för att se om jag kunde se dem och säga att deras väskor var illa ute.

Väskorna stod där utan ägare, länge och min fantasi började göra sig gällande. Polisen kom och fler och fler vakter passerade, samtalade med varandra och gick iväg spanandes till höger och vänster. Tänk om det var något i väskorna? Ingen låter sina väskor stå så där länge utan uppsikt, resväskor och mindre ryggsäckar.

Jag började känna mig obehaglig tillmods och kände mig samtidigt något löjlig men med Hilding i vagnen bredvid mig kändes det som om jag gärna kunde erkänna mina hjärnspöken och röra på mig. Jag berättade för min vän och vi började strosa iväg och då möter vi mannen. Jag kliver lite lättad fram till honom och förklarar att hans väskor är under bevakning. Han tackade så mycket och skyndade på sina steg till männen som fortfarande stod vid väskorna.

Med mycket bättre magkänsla går vi vidare, utan att lämna väskor med sprängkraft bakom oss. Vad ens fantasi kan spela en ett spratt med lite hjälp av omgivningen. Är det sedan jag blev mamma jag blev nojigare? Absolut, skulle inte ens tänkt tanken förut! 

Trådar på facebook

21 May 2013

Ibland kan man förundras över människans dumhet, inklusive sin egen. Men något som gör mig förbannad och skapar tvivel på den tillfälliga intelligensensen hos folk, är då man läser inslag av olika sort utan att reflektera över äkthet eller sanningshalt. Ibland gäller det artiklar i tidningar, inslag i tv och andra medier men det som syns lokalt och otroligt tydligt är i de sociala medierna som t.ex. facebook.

Varenda kotte borde förstå att allt som skrivs inte är fakta, att man bara får veta en del av sanningen i ämnet, speciellt inte på plattformer som facebook. Det skrivs ofta ur en känsla man har, med viss del fakta men skrivet och kryddat, med en massa, ibland frustrerande känslor. Om man nu bortser ifrån de som först skriver ett inlägg kommer de som följer trådarna och lägger till egna känslomässiga ”fakta”. Detta kan vara som att kasta bensin på mordbrännarens brasa.

Innan man hakar på trådar som rör andra människor än den som skriver inlägget, bör man kanske reflektera om man kanske enbart ska stötta/diskutera vidare via personliga meddelande. Lätt har man hamnat i en tråd som för fram osanningar, som tar sig otäcka vändningar, som till och med resulterar i förtal.

Detsamma gäller att hänga ut olika yrkesgrupper som polis, sjuksköterskor, lärare, läkare, snickare, rörläggare m.fl. alla har vi haft kontakt med några av dessa, både positiva och negativa, som barn, ungdom eller vuxna och det finns alltid något i dessa möten som är negativt. Ack så enkelt att haka på den som skriver negativt, för vi har alla erfarenheter men det är viktigt och vettigt att tänka sig för, vad är det för bränsle jag kastar på elden genom att lägga till mina dåliga erfarenheter, vad kan jag släcka genom att avbryta och skriva något positivt?  

Så alla ni sunda människor där ute, haka inte på trådar och negativa spiraler utan eftertanke och tänk på att det är många som läser och att sanningshalten inte alltid är den du tror.

Invigning

16 May 2013

Har öppnat upp punchverandan för sommaren, kanske det rum jag uppskattar mest i mitt hus. Det må vara att det är mycket kvar att göra på rummet och att det är stugkänsla över hela verandan. Tror att det är just det som tilltalar mig så mycket, stuga och fantastiskt med allt ljus som strömmar in från tre olika håll. Rummet är inte stylat alls och det ska jag väl göra så småningom. Nummer ett är dock att ta ner fönster måla och kitta om dem och det går ju i ett naffs...

Tills dess ska jag njuta fullt ut och idag, lagom till invigningen gjorde jag falukorv och makaroner med gurka och ketchup. Till denna gormetmåltid serverades ett glas vitt ur tetrapack. Livet är gott och "vardagslyxen" gör mig på mycket gott humör!

Kreativitet

16 May 2013

På vår adress är kreativiteten hög, den konstnärliga friheten stor och glädjen över det skapade enorm. Detta är en groda och den låter "tvack, tvack".

Livet är färgglatt och underbart även i tvååringars ögon!

Elefantbananer

14 May 2013

Riktigt stora bananer eller bananer speciellt till elefanter.

Vilka stora mäktiga och vackra djur elefanter är, älskar formen på deras fötter, den långa känsliga snabeln som styrs med precision. Det är inte utan att man känner sig rätt liten då man står intill och att rida på dem med bara fötter på deras tjocka hud är en overklig känsla. Det händer att man får lite elefantsnor sprutat på sig och det är inte väl lika härligt men allra värst är då man hör eller ser hur de tränar dessa kungliga djur.

Därför är det alltid med delat och dåligt samvete som jag åker för närkontakt med dessa storfotade varelser, denna gång för att liten skulle få se och mata elefanter.

Det var häftigt att ser hur han vågade sträcka fram bananerna till snabeln för att sedan se dem snabbt försvinna in i munnen medan kloka ögon tittade ner på oss. Det som gör ont i stunden är att se kedjan djuret sitter fast i och jag tänker, ännu en gång, att nu var det sista gången.

Före och efter

12 May 2013

Det hann hända mycket ute under de tre veckor vi var borta. Älskar snön men skönt att slippa just denna fas på våren och liten njuter av att rutschkanan är framme igen. Det finns dock fortfarande snöhögar att skotta och gegga ner sig i, till vissas stora glädje.

Det är gott att se det som vill vara grönt, komma upp, se knopparna på träden och att de faktiskt vågat öppna sig något. Skönt att slippa ta på sig så mycket kläder då man ska ut.

Kroppen före och efter skulle kunna beskrivas som ovan. Hade önskat att förvandlingen hade varit total, att allt ”gegg” var borta och att knopparna slagit ut, att blommorna i bänkarna hade kommit upp och gräset snart skulle klippas. Men jag har mina snöhögar kvar, en del av dem men att jämföra före och efter ger ändå en skön känsla, ett hopp om bättre tider.

Mia i lianen - ett positivt minne

9 May 2013

Man kan verkligen styra sina tankar för att skapa förutsättningar för att få en riktigt bra dag. Går det lite tungt kan en bra minne göra stor skillnad.

Förra veckan blev jag sökt på facebook av en skolkompis från lärarhögskolan. Hon berättade att hon hade suttit och pratat minnen från lärarhögskolan för ett tag sedan. Där hade hon ett minne av mig som jag nu bestämt jag ska komma ihåg och minnas, ett som gör mig stark. Vi gjorde något i en gympahall, skulle ha någon föreställning eller liknande och det var några som stod och försökte få upp ett rep eller dylikt högt upp i taket. De skulle använda lianen och klättra upp men det gjordes några försök utan att det lyckades. Då min vän berättade minns jag nu hur jag iakttog aktiviteten och kände pulsen öka i kroppen, hjärtat slag kändes tydligt genom tröjan. Jag ville inte visa mig stöddig men samtidigt visste att jag kunde lösa problemet men kände inte människorna där så väl och kände mig rätt blyg.

Tillslut, då inga framsteg gjordes säger jag ändå: Jag kan klättra upp med den. Som jag minns det var det några som tittade på mig, kanske inte skeptiskt men med förvåning. Hur det då var tog jag av mig uteskorna, tog repet och drog mig upp i lianen, fick tips högst upp vad jag skulle göra, gjorde det och klättrade ner, tog på mig skorna. Jag minns endast detta och att jag sedan försökte göra mig lite osynlig för det blev några glada utrop då det var klart.

Det är gott att veta att jag klarat saker som detta, trotsat blyghet, trotsat Jantelagen och gjort mitt bästa med en god fysik. Sitter idag och är lite mallig, dåtidens blyga men starka Mia var inte så tokig hon heller! ;)

Geckoskrin i natten

8 May 2013

I vår bungalow fanns det en väldigt trevlig men högljudd Gecko som varje kväll började sin serenad. Den visade sig aldrig för oss utan bodde förmodligen på utsidan vår dusch eller i väggen till denna. Varje kväll började den dock sitt sjungande för att sedan hoa regelbundet resten av kvällen och natten.

Den började ofta sin slinga med två svaga inledande ljud, som för att förbereda oss för vad som komma skulle, sedan fem rejält höga ” geh-kåååå” och sedan ett par knarrande läten i slutet. Ibland var det fyra, som om den inte sugit in tillräckligt med luft innan och då blev knarrljuden istället fler.

Bungalowns övriga innevånare, de tvåbenta reagerade lite olika. En skrek med glädje tillbaka att den skulle vara tyst, sa försvinn, den andra önskade att den åtminstone kunde vara tyst på natten för att det blev svårt att sova, den tredje blev mest vaggad till sömns av denna kraftfulla kvällssång, ett skönt igenkännande. Kanske något för de sömnlösa nätterna. Kanske en affärsplan, sälja sömn på ljud i form av en geckos kraftfulla stämma.

De kvällar som jag lyckades vara vaken, efter att ha sövt en liten gosse, riggade jag babyvakten och gick ut till min resevän och satt och tog ett glas gott. Men vi båda skuttade dock högt då vår husgecko för första gången började hoa kraftfullt och tydligt i babymonitorn! Visste jag inte bättre skulle jag tro att den låg bredvid sonen, skrikandes i hans lilla öra. Men sonen, han sov vidare utan att störas i sin djupa, sköna sömn.

Wikipedia om Gecko: Namnet kommer från en av de större arterna, den asiatiska tokaygeckon, vilken som revirrop upprepar ett ljud som låter som geh-kåååå, geh-kåååå, geh-kååå, cirka tre gånger med jämna mellanrum.

Lyssna själva:

Klong Dao - I did it

7 May 2013

Jag går ensam längst stranden med musik i öronen, klarar att gå i fyrtiofem minuter utan att fastna i steget, utan upphakning i bäckenet, tårna böjer sig i lederna, likaså fotlederna, jag går stolt och rak i ryggen med musik i öronen, går i en takt som är betydligt snabbare än min vanliga. Det är en förmån som inte alla kommer ihåg att vara tacksam för, kan vara så självklart. Jag kommer ihåg, njuter och ler.

Jag kommer också ihåg sist jag var på denna strand, då jag faktiskt kunde springa på den hårt packade sanden, våt efter att havet dragit sig tillbaka en aning, havet som gjort plats för sanden att torka upp en aning och för krabborna att springa omkring som ystra små höns, krabbor som samlas i stora gruppmöten förmodligen för att dryfta problemen med varandra, alla dessa tvåbenta som förstör deras ro, som trampar på deras hål, som jagar dem med pinnar och hinkar. Jag sprang då, mellan deras alla sammankomster, undvek att trampa på deras hårda skal, undvek att krossa dem under mina glada, lätta steg.

Trots förändringen går jag denna gång med en oändlig lyckokänsla i kroppen, ett lugn i själen och en känsla av att kunna göra vad jag vill, klara av allt, en stund med känslan Mia bäst i världen. Dessa stunder är värda mer än mycket annat. Mitt högt burna huvud och stora inre leende, min glädje och min lycka. Jag bestiger mitt Mount Everest där på stranden, musiken i mina öron är några gamla James Blunt låtar, låtar som representerar min frihet att röras, motionera, min forna frihet att kunna springa. Större leende får man leta efter.

Glädjen, större än stor. Jag är lycklig.

Ps. På vår resort bodde även denna härliga individ, visserligen beroende av sin husse i vissa lägen men glad och lycklig ändå i sitt motionerande på vår strand. Vad har jag att gnälla över!

Vi ses

14 Apr 2013

Med hus och hemskötare aktiverade blev det då äntligen tid att ge sig av. Inte en dag för tidigt då kroppen fått en chock av en stillsam promenad, lite vek är man nog allt.

Väskan är packad och en gammal trotjänare är lagad, tvättad och omsorgsfullt ihop vikt. En sarong jag fick av en kär vän för 20 år sedan. Den har följt mig på nästan alla mina resor men börjar ha gjort sitt, kanske sista turen nu.

Det vi lämnar är ett Arvidsjaur i upptiningsfas, alltid lika intressant att se vad man kommer hem till. Snart är det dock dags för att få sprudla och glittra ikapp med solen i havet. Jag ska njuta av varje måltid, solnedgång, massage och promenad jag kan ta. Nu börjar klättringen mot toppen, i ett skönt varmt medlut!

Life is like a box of chocolates...

12 Apr 2013

…you never know what you're gonna get. Ibland tycker jag kanske att min ask innehåller för många med det där otäcka körsbären och vedervärdiga likörfyllningarna och de senaste dagarna har några bitar smakat rätt illa men överlag fick jag en rätt bra ask. Vissa dagar skulle jag nog vilja att den bara innehöll mörk, mustig choklad, andra ljusa praliner, en ask enbart med center skulle passa ibland men älskar nog mixen mer och just faktumet att man inte vet vad som dyker upp, att livet får vara överraskande och inte så förutsägbart.

Forrest Gump, en underbar, tänkvärd film:

Job2Do in Thailand

11 Apr 2013

Det finns jobb att göra i Thailand också. Älskar denna Reggae grupp som alltid får mig att le, att lyssna och se dem live på stranden, hoppa och dansa, tillsammans med vänner i sanden, till deras medryckande musik är oslagbart.

Job2Do till er från mig:

Slappna av på gott och Ont

10 Apr 2013

Det lustiga med värk och smärta är, att ofta då man varvar ner efter en effektiv eller intensiv dag och slappnar av, slutar kroppen eller minskar den, att producera skojigheter och smärtsignaler kan ta sig fram i full styrka, tuffar fram som ett lokomotiv utan hinder.

Det innebär vadå? Att man inte ska vila utan hålla igång så att signalerna inte hinner fatt en, ta det mer varsamt under dagen, kanske lite av varje? Vila behövs, hålla igång är viktig, balans i livet hjälper men ack vad svårt det kan vara att veta hur mycket man ska ha av varje. Det som fungerar ena dagen behöver inte passa nästa.

Respons

8 Apr 2013

Tänker ännu en gång på all respons ni skickar mig på diverse olika sätt. Om jag gör en människa glad per dag eller vecka med min blogg är det värt allt men det ni ger mig respons på är så mycket än så.

Jag har ett överflöd av värme och som ni märker, även ett överflöd av filosofier av många olika slag och flera hamnar på denna sida. Om det är något som önskas sänd några ord. Det som skrivs till mig har jag ibland en sådan lust att lägga ut, för det är en fantastisk egotripp men det enda jag gör är att ge respons tillbaka, privat och kanske skriver jag om ämnet på mitt sätt, med mina egna ord.

Här lite positiv energi i form av en jojk av Sofia Jannok. Jag har sagt det förr, prova vara deppig efter denna om du kan!

Hinder

7 Apr 2013

Det gäller att inte var rädd att möta hinder och svårigheter, se problematiken, försöka övervinna dem, hitta lösningar, satsa, kämpa och klättra över. Hinder får man ibland göra om till något sporrande, för i första läget, hm och i andra läget, är det rätt ofta att man inte känner så.

Man får heller inte vara rädd för att det ska göra ont, för att svettas eller att bli skitig. Man kan tycka att man förlorar mer än man får men överlag fungerar det så, att vågar man så vinner man. Ibland känns kanske vinsten torftig, bara en massa tunga erfarenheter men orkar man titta lite djupare finner man ofta mer än så.

Hinder kan ibland vara svåra sjukdomar, depressioner, karriärsproblem, en osund stillhet i relationer, skador. Det kan vara en trädstam över vägen, köer då det passar som sämst. I vissa fall finns det kanske inga lösningar, bara sätt att mentalt hantera hindren som kommer. Hur vi hanterar hindren betyder mycket för självkänslan och självkänslan påverkar mycket hur vi hanterar våra hinder. En ond cirkel kanske, i vissa fall, då man inte tror mycket om sig själv. Den cirkeln är till för att brytas, den går att bryta och då är det det man ska jobba med, att faktiskt lära sig förstå att man är bra som man är, att man duger och ändå fortsätta jobba för att utvecklas.

Jag som är som ett skrutt ibland, rätt ofta, är lik förbaskat störst, bäst och vackrast och då snackar vi inte det jag ser i spegeln. Och definitivt inte alla dagar. Men som jag skrivit tidigare om gropar, spadar och paltslevar, hel ok att gräva ner sig en stund och sedan upp igen och se allt det som finns på ytan och det som svävar ovanför den. Livet är till för att levas inte överlevas, för det gör vi ju lik förbaskat inte!