Blogg

Thai-tacos till rötterna

6 Apr 2013

Har nu träffat en fin liten bunt av mina rötter, vänner från förr, ”De fyras gäng” och vi har vårdat vänskap, vattnat, ”vinat” och gett näring och sol till den. Den har fått ”Thai-tacos” till livs men framförallt har vi pratat i mängder.

Vittjokk, vårt fjäll, visade sig från sin allra vackraste sida och solen lyste i ansiktet, på smörgåsen och i den varma chokladen, att sitta på det här sättet, i en snögrotta, i fantastiskt väder, med några av sina närmaste vänner, det är livskvalité och ren och skär glädje. Det här lever jag länge på. Tack, ni bor i mitt hjärta.

Jag har en plan, en plan på att alla mina nära vänner ska flytta ”hem”. Vad kul det skulle vara att bara gå hem till varandra och krascha på soffan och dricka en kopp te, surra en stund och sedan vandra hemåt igen. Ens barn skulle lätt kunna leka med varandra då det skulle vara nära till alla, spontanta träffar på ”stan” där man kunde göra en snabb check av varandra: Är allt bra? Alltid skulle någon vara ledig för att hitta på något då andan faller på.

Den andra planen får bli att se till att jag har energi att umgås med dem!

Väglöst land

4 Apr 2013

Påsken har varit härlig med massor av sol och medföljande fräknar och energipåfyllnad. Vi har varit i väglöst land, eller det är då väglöst på sommartid i alla fall, på vintern körs det bil på isväg över till vår stuga.

Jag har åkt skidor, inte en, utan två gånger! Förut skulle jag inte ens tycka det var mödan värt att byta om till skidkläder för att åka sakta och försiktigt i 15 minuter. 15 minuter har aldrig varit träning i mina ögon men det är det idag. Det fantastiska i att ta sig runt Holmen med det största av alla leenden, måste förstås utifrån att jag för 1,5 år sedan, knappt trott att jag skulle kunna göra det överhuvudtaget. Vilken frihet det är att glida runt på snön på ett par smala välkända skidor. I fjol åkte jag också runt, en gång och utan att använda benen alls. I år kunde jag göra försiktiga frånskjut. Det var som att vinna stort, åtminstone ett SM. Ibland måste man se långt tillbaka i tiden för att se framstegen.

Förkylning följde på detta, kanske för att jag inte skulle göra mer än så, för måste väl erkänna att det känns. Men en del av värken är faktiskt träningsvärk och den är fantastisk. Den är bevis för glädjen över prestationen. Jag har kunnat åka skidor och faktiskt pressat en liten gräns någon millimeter. Sedan vet jag att snart får jag ta paus i "värkandet" för Thailand väntar mig, stackars mig.

Som om inte skidåkningen var nog så har jag fått träffa och umgås med underbara människor under helgen, helgen som kanske inte varit fartfylld men full av värme, varma människor och en härlig miljö. Jag har åkt skoter med min son, fick visserligen lift men vi har kunnat sitta på skotern för att ta oss ut till pimpling.

Vi fick ingen fisk men lillemans glädje räckte gott, att han sedan fiskade frenetiskt med isskopan som slet sig och sjönk ner till fiskarna blev något att le åt resten av påsken, för alla han mötte har fått höra hans historia om skopan som försvann i hålet, översatt av mamman.

Helgdagarna var lyckade och nu, ikväll, strålar "De fyras gäng" samman. Jag har det allt bra.

Vårvinter

28 Mar 2013

Ha, ha nu är den här, den mest underbara av alla årstider! De som ännu inte upplevt vårvintern på riktigt ännu bör ta tag i det snarast. Sol i kombination med snö och dropp från taken. Ut på sjön, isen och pimpla, göra upp eld och grilla, ibland firrarna i folie, annars falukorv, hamburgare eller parisare, souvas med uppstekt palt eller pannkaka, dricka varm choklad och äta apelsiner.

Solen värmer i ansiktet, många fräknar, en tur med skotern eller på skidorna i solsken, har man tur och eller är morgonpigg kan man få åka längdskidor på skaren också, glida fram överallt, helt utan begränsningar. Frihet i en liten ask och kan vara ett billigt nöje.

Alla dessa humlor, det vill säga skotrar, kan dock störa friden och idyllen, ibland med surrandet, hoppandet och körandet, ibland för att dessa dyra tingestar behagar att ge upp på en, fastna och bråka rent allmänt, gå sönder. Dessa kan vara ett väldigt dyrt nöje.

Boka in en vecka i paradiset, det behöver inte vara så dyrt, hyran av en stuga och eventuellt skidutrustning. Gräva en snögrop och fixa picknick kostar inte många kronor, köp ett fiskekort och lyckan är gjord, värt det mesta. Alla vi som redan vet, vi har glädjen framför oss. Lyckliga oss!

Yin Yang

27 Mar 2013

Thailändaren i mig börjar nog att vakna, börjar förstå att det faktiskt blir av. Lite mer sömn ändå och jublet kommer att skaka om fler än de i centrala Arvidsjaur.

Koh Lanta, med goa vänner, lovar att få Mia 87 att bli som en, åtminstone 60 åring. Nu blir det bildvisning för sonen så han ska förstå vilket paradis vi ska till, vilka stränder men också pooler vi ska plaska vid.

Det är också värt att förbereda på frukostarna vi måste inta.

Det kommer att bli tufft...

Skotta och gräv

26 Mar 2013

Ibland tar jag spaden och gräver ner mig en liten bit, djupare ibland och rätt ytligt ibland. Ligger aldrig där särskilt länge men det är rätt skönt att kunna göra det eller rättare sagt att tillåta sig det, tillåta sig att vara lite nere. Med samma spade gräver jag mig upp eller så tar jag spjärn med fötter och händer. Nu är det dags efter några dagar i gropen att pillra mig upp men tror jag behöver lite mer sömn för att orka. De finns dock de i kring mig som kommit med egna spadar och hjälper till, de tar de grävtillhyggen de har tillgång till, den blå leksaksspaden, fjällspaden, vissa kommer rent utav med snöräven nu då det är vinter och andra kommer rusandes med paltsleven. De kommer till hjälp med de möjligheter och redskap de har för stunden.

Många av de kring mig har en stor egen grop att försöka ta sig upp ur och har fullt upp med att skotta där för att inte helt försvinna och ibland har de endast en tesked till hjälp. Jag vill gärna hjälpa till där jag kan och efter förmåga, förmågan min är ibland kryddmåttet och ibland traktorskopan men skitsamma vad vi kommer med för att hjälpa, för att vi kommer är det viktigaste. Det jag vill säga idag är, tack alla ni som kommit rusandes på diverse olika sätt vid mina olika gropar, det är ovärderligt.

Ut med den gamla och in med den nya

25 Mar 2013

Har nu ordnat med resa och vet knappt hur jag fick till det, om jag fick till det. Men pengar är betalda och det blir av. Det är tid för en vändning, finns inte en chans att det inte gör det, för det tillåts inte. Nu kan min gamla kropp slänga sig i väggen, för den nya, pigga ska få ta plats och sparka ut den gamla, oönskade gökungen som bara sitter och hoar.  

Trött, ändå in i själen

24 Mar 2013

Har en trötthet som är så stor. Får eventuellt ett beslut i morgon som gör den mindre, ett beslut som kan ge mig ett lugn och möjlighet att fatta egna beslut. Jag behöver iväg och jag behöver bli piggare. Jag behöver möjligheter att hjälpa mig själv.

Det här är var jag behöver. En rejäl frukost hos goda vänner på Lanta Marina.

Songkran, om om vill väl

22 Mar 2013

Kanske blir det en resa rätt snart i några veckor. Medicin i form av värme, sol, bad, thaimasage, god mat, vila och inga vardagssysslor. Låter som musik i mina öron och min kropp jublar i tysthet över möjligheten.

Det kan bli rätt blött också, i form av Songkran, som infaller nu i april. Sonen kommer att älska att bli blöt och blöta ner andra för att i sann thailändsk anda fira in det thailändska nyåret, gå in ren i det nya.

Nåväl ren är väl diskuterbart, man kan också bli välsignad med vatten utblandat med barnpuder. Det ska ge tur och lycka. Högtiden passar bra in i april i och med att det är den varmaste månaden i Thai. Festivalen är både fantastisk och krävande, man får räkna med att vara blöt och geggig i några dagar, hur många beror på var i landet man är.

En extra speciell Songkran jag varit med om var då jag kom från en resa i Vietnam till Bangkok med full packning. Jag hade tur att det var på dagen då det inte var lika intensivt som på kvällarna. Denna dag är det nämligen ingen som går fri. Det är till och med tillåtet att smeta ner och kasta vatten på de annars så strikta poliserna. Jag kom relativt torrskodd in på mitt hotell och sedan dressa om för fest.

Tyvärr är det också så att ingen tid på året dör så många i olyckor i Thailand som under denna högtid, inne i städer blir gatorna halkiga och kör man ”motorbike” kan man få hinkvis med vatten på sig som resulterar i rätt många krascher.

Välsignelse till alla och halkigt i massor för flipp flopp bärande fötter.

Längtar efter lite thailändsk godhet och gästfrihet.

Så om om vill väl så ska vi plaska snart, min son och jag i goda vänners lag!

Stillsamma lekar

21 Mar 2013

Är glad att lilleman också tycker om stillsamma lekar då mamman är som byggd för dessa. Här har vi ”degat” och målat i dagarna två.

Ute är det skotta snö och skidor som gäller.

Mammas gosse.

Tungt

20 Mar 2013

Har varit så glad de sista dagarna åt att nervsmärtorna orsakade av medicinen har dragit sig tillbaka med endast lite rester kvar. Men kvällen känns tung för nu har mina vanliga smärtor fått plats och det känns som om hela bröstryggen och nacken är trasig och det är tungt att andas. Lite längre respit hade jag velat ha.

Någon som vet någon bra resesajt som ni kan tipsa om? Vill till Thailand tre veckor, nu, med så kort restid som möjligt, vill helst landa i Krabi för då är det närmast ”hem”.

Slå ur underläge

19 Mar 2013

Att slå ur underläge är fantastiskt skönt. De yttre förutsättningarna är då kanske inte de bästa, ingen förväntar sig stordåd, man kan arbeta, testa, träna i sin egen takt utan press vare sig från andra eller sig själv.

Under skidåren var jag ofta i underläge, lyckades aldrig hinna i kapp de övriga träningsmässigt och skadorna radade upp sig. Jag hade dock en fantastisk coach, min far, som genom alla år matat mig med positivt tänk, en förmåga att se saker ur nya vinklar och gett mig möjlighet att skapa reservplaner. Det jag blev ”bäst” på var att träna i huvudet och trodde alltid att jag kunde prestera på topp då jag lika stod där på startlinjen. Detta gjorde att jag kunde slå ur underläge gång på gång och fick känna mig som bäst i världen i många lägen.

Jag gjorde dessutom min vardag till träningsmöjligheter då jag inte kunde träna som vanligt. I huvudet gjorde jag en promenad till ett löppass, en trappa till en intervall eller ett styrkepass, en lugn cykeltur från skolan blev ett distanspass och vidare så. Jag lurade mina muskler, använde mig av muskelminne i samband med mental träning. Om fler visste hur långt man klarar sig på lite rätt tänk.

I dags läget har jag också möjlighet att slå ur underläge. Häromdagen fick jag en sådan känsla då jag fick köra bil igen, en sådan enkel sak som man lätt tar för givet, att kunna ta sig dit man vill, när man vill. Jag har verkligen uppskattat min privata chaufför, min mor, som ställt upp och kört mig då jag behövt hjälp. Innan det började jag kunna klara mig mer och mer själv, innan det började jag kunna gå mer och mer. Innan det så kunde jag ta mig fram i rullstol.

Jag tror att om man ska orka motgångar måste man se tillbaka, ibland rätt långt, se sina framsteg på lång sikt. Är man i botten ska man inte titta tillbaka utan framåt, dit man vill nå med en rad delmål för att hela tiden känna att man lyckas. Tar man ett kliv tillbaka kan man se hur långt man hur kommit och var nöjd med de framstegen och då är det lättare att ta motgången och jobba vidare.

Så fram för fler motgångar så vi kan slå ur underläge… Eller? ;)

Finnas där

16 Mar 2013

Vi har nära och kära kring oss, som betyder mer för oss än andra. Dessa får vi inte svika, inte låta dem ”klara sig själv” vid tillfällen då de behöver stöd, värme, en kram, avlastning eller visad kärlek. Vi ska bry oss om varandra, vi ska skämma bort, älska, krama, skälla i vissa fall, stötta och lyssna. Det är det vänner, kära och familjer är ”till för”.  Vi ska banne mig kunna läsa av situationer, ansiktsuttryck och ana vad som är på gång och finnas där. Har vi dessutom fått höra bokstavligt att det är riktigt tungt, då kan vi inte allt skylla på att vi inte förstod. Kanske har vi inte förmåga eller ork vid tillfället men ofta har vi möjlighet om vi verkligen lägger manken till. Vi kan inte låta nära och kära stå utan stöd då de behöver det som mest endast för att vi är lite trött eller haft en jobbig dag, inte då de behöver oss som MEST. Då menar jag inte att stötta då frisyren blev fel eller att förkylningen är inne på sin andra vecka, jag menar då de behöver det som MEST.

Pay it forward

12 Mar 2013

Respons är bra och är det en positiv respons är det till och med bättre. Fick igår ett långt meddelande som värmde mig. Det kom från en läsare som jag inte känner så väl. Någon som kämpar, kämpat på i sitt liv och som också hittar vägar för att må så bra som hon kan, hittar vägar att nå sina mål och uppskattar vägen dit, någon som känner igen sig i mina inlägg. Hon skriver om en bok som gjort henne väldigt förbannande men som var mycket tänkvärd. Boken har en titel som talar till det jag tror på från hjärtat: Älska livet som det är.

Jag svarade på meddelandet idag efter lunch och går sedan ut för att göra ärenden, tittar i postlådan och där har läsaren lagt ner boken. Hon hade också lämnat ett meddelande, ett om att ge den just till mig och att jag gärna kan göra en ”pass forward” i min tur. Jag som älskar då man kan, har möjlighet att ge något vidare, stötta, peppa och hjälpa och så dyker en bok, från mycket oväntat håll, upp hos mig i samma syfte. Underbart.

Pay It Forward är en fantastisk film och den ger verkligen hopp om mänskligheten då pojken i filmen försöker utveckla en metod att göra världen till en bättre plats. Filmen finns i min ”ryggrad” och gör att jag, så gott jag kan, försöker leva efter den devisen.

Jag tackar min läsare från hjärtat och lovar att läsa och vidarebefordra. Tackar allra mest för omtanken för den uppskattar jag mest av allt. Och angående boken så kommer det säkerligen kommentarer här om den längre fram.

Aldrig försent att ge upp

11 Mar 2013

Så varför göra det idag, varför gav du upp i går eller i förrgår?

Då det är något man verkligen vill, något man vill ha, ett mål man satt upp, då kan man alltid bita ihop, kämpa, prova, försöka att nå dit man vill ytterligare en dag, en vecka, ett år, för att förmodligen lyckas med en hel del, inte alltid fullt ut men kanske fullt tillräckligt då målet hela tiden kan förändras längst vägen. Målet behöver inte vara statiskt, utan kan med fördel ändras något så att det passar dagens förutsättningar bättre. Ibland blir till och med vägen målet eller lyckan. Om man inte når tillräckligt högt eller om det inte alls går, tja, då har man ju alltid möjligheten att ge upp, för att göra just det blir det aldrig försent för. Om man nu redan gett upp och ångrat sig? Vad säger att man inte kan prova igen? Visa framfötterna, kämpa hårdare, använd möjligen att se saken från en annan vinkel, ta sedan upp tråden, häng upp den, gör knutar och använd den till att ta dig upp genom att ta spjärn med fötterna runt varje knut och dra dig upp med armarna. Inte tillräckligt stark? Stanna, ta en paus och träna en stund och försök igen och igen.

Undrar om min energi lyser i genom, undrar om någon känner det jag känner, att allt är möjligt fast det inte är det? Motsägelsefullt? Absolut men jag vill, kan och ska nå dit jag vill, efter de givna omständigheterna.  

Att jag älskar att kämpa, att våga, att ge allt. Det pirrar i kroppen att bara tänka på det. Det var det som var så underbart med att åka skidor, där finns alla möjligheter att göra detta och dessutom var det en fysisk ansträngning. Det är ”enkelt” att ha ett sådant tydligt mål som att bli bäst i världen, lätt att se vart man ska. Visst behövs en massa delmål men det är ändå väldigt tydligt. Har man inte riktigt listat ut vad man vill, om målet är otydligt är det svårare att motivera sig att hitta vägarna, att slåss för det man vill.

Det gäller att lista ut vad man har för mål, vad som är värt att kämpa för och vad som inte är värt det, värt mödan, tiden, blodet, svetten och tårarna, lista ut det och sedan ge allt oavsett omgivningarnas skakande på huvudet. Finn energin och följ den. Har man inga mål, inga drömmar, skaffa. De gör att livet gnistrar, ger glöd åt vardagen och då lågan tänds, den värmen…

Parkeringen

8 Mar 2013

Sonen vet att ställa rätt sak på rätt plats. Vår vän Elliot sköter ju nu mer våra golv men lilleman kräver ändå att vi tar lite ansvar. Då beordrar han mig att ta tag i handjagaren och han tar rosa faran.

Då vi är klara parkerar vi och tar en välförtjänt paus.