Ibland tar jag spaden och gräver ner mig en liten bit, djupare ibland och rätt ytligt ibland. Ligger aldrig där särskilt länge men det är rätt skönt att kunna göra det eller rättare sagt att tillåta sig det, tillåta sig att vara lite nere. Med samma spade gräver jag mig upp eller så tar jag spjärn med fötter och händer. Nu är det dags efter några dagar i gropen att pillra mig upp men tror jag behöver lite mer sömn för att orka. De finns dock de i kring mig som kommit med egna spadar och hjälper till, de tar de grävtillhyggen de har tillgång till, den blå leksaksspaden, fjällspaden, vissa kommer rent utav med snöräven nu då det är vinter och andra kommer rusandes med paltsleven. De kommer till hjälp med de möjligheter och redskap de har för stunden.

Många av de kring mig har en stor egen grop att försöka ta sig upp ur och har fullt upp med att skotta där för att inte helt försvinna och ibland har de endast en tesked till hjälp. Jag vill gärna hjälpa till där jag kan och efter förmåga, förmågan min är ibland kryddmåttet och ibland traktorskopan men skitsamma vad vi kommer med för att hjälpa, för att vi kommer är det viktigaste. Det jag vill säga idag är, tack alla ni som kommit rusandes på diverse olika sätt vid mina olika gropar, det är ovärderligt.

26 Mar 2013