Har nu träffat en fin liten bunt av mina rötter, vänner från förr, ”De fyras gäng” och vi har vårdat vänskap, vattnat, ”vinat” och gett näring och sol till den. Den har fått ”Thai-tacos” till livs men framförallt har vi pratat i mängder.
Vittjokk, vårt fjäll, visade sig från sin allra vackraste sida och solen lyste i ansiktet, på smörgåsen och i den varma chokladen, att sitta på det här sättet, i en snögrotta, i fantastiskt väder, med några av sina närmaste vänner, det är livskvalité och ren och skär glädje. Det här lever jag länge på. Tack, ni bor i mitt hjärta.
Jag har en plan, en plan på att alla mina nära vänner ska flytta ”hem”. Vad kul det skulle vara att bara gå hem till varandra och krascha på soffan och dricka en kopp te, surra en stund och sedan vandra hemåt igen. Ens barn skulle lätt kunna leka med varandra då det skulle vara nära till alla, spontanta träffar på ”stan” där man kunde göra en snabb check av varandra: Är allt bra? Alltid skulle någon vara ledig för att hitta på något då andan faller på.
Den andra planen får bli att se till att jag har energi att umgås med dem!