Väglöst land

Påsken har varit härlig med massor av sol och medföljande fräknar och energipåfyllnad. Vi har varit i väglöst land, eller det är då väglöst på sommartid i alla fall, på vintern körs det bil på isväg över till vår stuga.

Jag har åkt skidor, inte en, utan två gånger! Förut skulle jag inte ens tycka det var mödan värt att byta om till skidkläder för att åka sakta och försiktigt i 15 minuter. 15 minuter har aldrig varit träning i mina ögon men det är det idag. Det fantastiska i att ta sig runt Holmen med det största av alla leenden, måste förstås utifrån att jag för 1,5 år sedan, knappt trott att jag skulle kunna göra det överhuvudtaget. Vilken frihet det är att glida runt på snön på ett par smala välkända skidor. I fjol åkte jag också runt, en gång och utan att använda benen alls. I år kunde jag göra försiktiga frånskjut. Det var som att vinna stort, åtminstone ett SM. Ibland måste man se långt tillbaka i tiden för att se framstegen.

Förkylning följde på detta, kanske för att jag inte skulle göra mer än så, för måste väl erkänna att det känns. Men en del av värken är faktiskt träningsvärk och den är fantastisk. Den är bevis för glädjen över prestationen. Jag har kunnat åka skidor och faktiskt pressat en liten gräns någon millimeter. Sedan vet jag att snart får jag ta paus i "värkandet" för Thailand väntar mig, stackars mig.

Som om inte skidåkningen var nog så har jag fått träffa och umgås med underbara människor under helgen, helgen som kanske inte varit fartfylld men full av värme, varma människor och en härlig miljö. Jag har åkt skoter med min son, fick visserligen lift men vi har kunnat sitta på skotern för att ta oss ut till pimpling.

Vi fick ingen fisk men lillemans glädje räckte gott, att han sedan fiskade frenetiskt med isskopan som slet sig och sjönk ner till fiskarna blev något att le åt resten av påsken, för alla han mötte har fått höra hans historia om skopan som försvann i hålet, översatt av mamman.

Helgdagarna var lyckade och nu, ikväll, strålar "De fyras gäng" samman. Jag har det allt bra.

Andra inlägg

• Pjuttifikation
• Tyvärr
• Strålning på tortyrbädd
• CT scanning, tatueringar och tacksamhet
• Bilar och NUS i Umeå
• Snart dags att känna mig fri
• Limbo
• Cancer i situ, en ulv i fårakläder?
• Sura, fräsiga tanter och skyddsänglar
• Nära nu