Vi ses

Med hus och hemskötare aktiverade blev det då äntligen tid att ge sig av. Inte en dag för tidigt då kroppen fått en chock av en stillsam promenad, lite vek är man nog allt.

Väskan är packad och en gammal trotjänare är lagad, tvättad och omsorgsfullt ihop vikt. En sarong jag fick av en kär vän för 20 år sedan. Den har följt mig på nästan alla mina resor men börjar ha gjort sitt, kanske sista turen nu.

Det vi lämnar är ett Arvidsjaur i upptiningsfas, alltid lika intressant att se vad man kommer hem till. Snart är det dock dags för att få sprudla och glittra ikapp med solen i havet. Jag ska njuta av varje måltid, solnedgång, massage och promenad jag kan ta. Nu börjar klättringen mot toppen, i ett skönt varmt medlut!

Andra inlägg

• Pjuttifikation
• Tyvärr
• Strålning på tortyrbädd
• CT scanning, tatueringar och tacksamhet
• Bilar och NUS i Umeå
• Snart dags att känna mig fri
• Limbo
• Cancer i situ, en ulv i fårakläder?
• Sura, fräsiga tanter och skyddsänglar
• Nära nu