Sitter och försöker ta in att hösten är här. Den var snabb i år efter all den sommarvärme vi fick. Det är mörkt ute och i min lilla familj tycker vi nu att det är läge att elda, varje kväll. Den värme som strålar från insatsen är, förutom att den värmer upp rummen, hjärtevärmande. Eldens oberäkneliga flammor fascinerar, de slickar veden, väggarna och glasrutan, en lust att känna på dem föds i mig. Om de inte vore så brännande heta skulle lågorna kunna smeka min hand, mjuk som en fjäder, smärtfritt, utan inneboende plan.

Värme är verkligen min grej, gruvar något för kyla och lågtryck som sätter stopp för en hel del av min rörlighet. Tänker att jag borde kunna tämja elden så att den gick att ta med, mjuka, ljumma lågor som håller smidigheten kvar i leder och ligament.

Även ljusen brinner i vårt hus och ordet mysigt dyker upp, kanske är det utnött i många sammanhang, trivsamt, skönt, angenämt, trevligt, hemtrevligt, puttrigt är förslag jag får om jag vill använda ett liknande ord men mysigt passar mig nog bättre.

Gnistra som snön, vackert som diamanter, Glöda som kol, som nykläckta intresseväckande idéer, som ögon som skvallrar om engagemang och sedan Brinna, brinna som elden, i alla dess olika miljöer, brinna utan att brännas, utan att brinna ut eller utbränna, utmatta. Alla de tre måste passas för att inte smälta, släckas, passas för omgivningens oaktsamhet, som kan skada mer än den vet, passas så att man själv inte tar vattnen över huvudet. Jag älskar alla mina tre tankestadier, de är så tydliga för mig.

Gnistra är underbart, Glöda är starten på elden, glimten i ögonen, intresset för det utmanande och sedan kommer Brinna. Vem vill inte brinna? Vem vill inte ha flow i livet, älska livet och dess utmaningar. Då jag brinner, är det få som kan släcka min eld, några försöker kanske blåsa lite för att hejda mig, andra blåser för att hålla min eld vid liv, några passar mig då det blåser upp till storm, bygger lä, det är så lätt att övertändas då och förgöra sig själv.

Hitta det man vill Glöda och Brinna för, tror jag är vägen till att leva lycklig. Jag må gnälla och gnöla i tid och otid. Jag må passa mig så jag inte kraschar i min glädje över livet men lycklig är jag… och lycklig ska jag förbli, trots vardagliga motgångar och hopplösa sorger. Grundkänslan är ändock lycklig, med det är möjligheten att Brinna för livet riktigt lovande…

21 Aug 2014