Det är lätt att fastna i trygga, invanda mönster, mönster som får livet att gå på rutin, får vardagen att rulla på relativt ostört av nya infall och idéer. Det är lätt att av ohejdad vana, fastna i ekorrhjulet, springa för att inte snubbla, falla och dras med i hjulet, stupad, klamrandes fast med ansiktet mot gallret.

Stressen jag kan uppleva, stressen jag ser i kring mig, stressen som skapas i känslan av att inte räcka till för sig själv, för omgivningen eller situationen nationellt, internationellt, den stressen, pressen, tär på oss, nöter ner känslan av glädje, lycka, känslan av kontroll över det som behöver kontrolleras.

De mönster och rutiner som är av godo, låt oss behålla dem, i övrigt kan vi utmana det tärande och istället göra det vi kan, det vi har förmåga till i stunden. Låt oss göra vårt bästa, sedan stanna där, se det och vara nöjd med det vi klarar, vara nöjd med de lösningar som finns i nuet, låt oss komma ifrån, slippa gå runt i negativa cirklar.

Det har varit lite tungt ett tag, tungt i tanken. Liten lyser dock upp min tillvaro med sina klurigheter. Det är lätt att vila i glädje och lycka i hans närvaro. Våra fantastiska samtal har samma intensitet som alltid och middagarna tar ibland löjligt lång tid då vi har så mycket att avhandla, diskutera, fantisera om och skratta åt. Förra veckan hade vi ätit klart och Liten gick i väg med sin tallrik och kom tillbaka till bordet och började gå runt det. Då han gått ett par varv säger han: Mamma, jag går runt i ovaler! Jag ler åt utrycket och håller med, efter ytterligare några varv går han in i vardagsrummet och går runt rumsbordet: Nu går jag i fyrkanter! Jag skrattar och frågar: Är det i kvadrater eller rektanglar du går? Jag går i kvadrater. Han kommer in till mig och pekar på ett sidobord som står mot väggen. Den här kan man går runt i fyrkant också. Jag håller med och frågar som den nyfikna mamman jag är: I kvadrater eller rektanglar? Rektanglar, svarar han självklart och ler. Vi skojar vidare.

Liten lär sig saker hela tiden men han lär mig också. Vad lärde jag mig i detta samtal? Jo, jag fick en påminnelse om att inte fastna i cirklar, negativa sådana, utan att jag kan byta perspektiv, variera mig. Trots att livet kan kännas slitigt så kan jag byta perspektiv, välja att gå i ovaler istället, dvs avvika lite från tristessens cirklar. Då orken finns kan jag sedan gå över till att cirkulera i kvadrater, rektanglar och trianglar. Då kan jag fortfarande njuta av rutinens fördelar men se nya möjligheter som jag kanske glömt att spana efter.

Summan av kardemumman: Fastna inte i cirklar men bli heller inte helt fyrkantig, ovala dig fram här i livet…

10 Dec 2015