I början av 80-talet träffades vi. Vi skulle komma att gå i samma klass, alla fyra, i nio år. Vi hängde ihop mer eller mindre dessa år men mer frekvent i mellan och högstadiet. Vi var ”bästisar” två och två men gjorde mycket tillsammans, alla fyra. Så mycket fantastiskt roliga saker vi delat, fantastiska fotbollsmatcher ute på skolgården på rasterna, hemgjorda radioprogram med diverse spännande inslag, fotbollsträningar och Gothia cuper. Varje skolavslutning hade vi middagar ihop, det kunde vara ett skrovmål på grillen eller så gjorde vi den godaste pizzan i världen, den med ost i degen, smeten!

I perioder följdes vi alla fyra till skolan på morgonen. Vissa av oss var punktligare än andra, vissa mer tidsoptimistiska och övriga fick då vänta lite otåligt trampande medan en sprang omkring med tandborsten i munnen, sökande gympakläder och ett par sockar till de bara, snabbspringande fötterna. Vi ordnade även hemmadiscon ihop, hade filmkvällar eller gick på oskyldiga partyn. Visst fanns det också intriger, bråk och sårande ord mellan oss men vi tog oss genom det med vänskapen i behåll.

På högstadiet satt vi ihop rätt ordentligt. I lektionssalarna satt vi två och två, bakom varandra och hade en trivsam arbetsmiljö kring vår plats, alla fyra, tyckte vi. Kan hända att fler än våra lärare tyckte att vi pratade något mycket medan vi arbetade. En lärare uttryckte sig rätt tydligt vid fler än ett tillfälle: ”Kan de fyras gäng” sluta prata!” Undrar varför han tog just det uttrycket?

De fyras gäng(…)är en nedsättande benämning på en grupp av ledare inom Kinas kommunistiska parti, vilka hade ledande befattningar under "Den stora proletära kulturrevolutionen" i Kina åren 1966-1976. Gruppen bestod av Jiang Qing, Zhang Chunqiao, Yao Wenyuan och Wang Hongwen och de framträdde som en tydlig gruppering efter kommunistpartiets tionde kongress 1973. (Wikipedia)

Efter grundskolan splittrades vi något både fysiskt men också kontaktmässigt. En åkte till en annan ort för att gå skola, övriga tre blev kvar. En åkte sedan på sabbatsår och en till annan skolort.

Alla gick sedan vidare för att plugga på skolor och universitet eller till jobb. Vi har turats om att flytta runt. Vi har firat varandra, gått igenom diverse separationer, dödsfall, begravningar och födelser. Vi har sörjt ihop, glatts åt varandras liv och framgångar, hejat och peppat då livet inte gått vår väg. Alla har haft sitt, både av det ena och det andra. Vi har alltid haft kontakt, vi fyra, mer eller mindre och det vi också har försökt göra är att lyckas träffas regelbundet, alla fyra, för att hinna umgås, prata och dryfta allt som hänt. Det är nog så att på senare år har träffarna varit färre då familj, jobb, boende på olika breddgrader i Sverige och annat ibland hindrar, men att vi försöker.

Nu är det snart dags igen och det gläder och värmer mitt hjärta och får mig att småle fånigt där jag sitter. Jag ska få träffa tre av mina ”rötter” och ser fram emot alla diskussioner, mysiga små samtal och uppdateringar av våra liv. Vet att det pyr positiva ting hos oss och att det finns djupa samtal att se fram emot.

fyradscn3061.jpg

Jag älskar att de fyras ska samlas igen!

22 Jan 2013