Det saknas ständigt ord i svenskan och nu saknar jag ett ord igen, ett ord mitt emellan två ord med olika laddning, ett ord som passar mellan orden vän och bekant. Vän kan ibland kännas för starkt, för man har kanske inte riktigt har den känslan eller den kontakten ännu och ordet bekant blir alldeles för avlägset för den värme som infinner sig i mötet.

Ibland sitter jag mitt i en grupp med fantastiska människor som jag inte träffar särskilt ofta och njuter av sällskapet.Jag uppskattar närvaron av de som slutit upp, en grupp mysiga människor som jag gärna ser mer av. Jag tar in stunden med dessa personer och glädjer mig över de övrigas glädje över sällskapet. Jag skulle vilja ha ett varmare ord till dessa människor, bekanta är alldeles för kallt och skulle jag säga vän tänker jag att de skulle nog se fundersamma ut och möjligen tänka: ”Men vi umgås ju knappt”.

Om inget av dessa ord passar, kamrat, bekant, kompis, polare, förtrogen, bästis, lekkamrat; pojkvän, flickvän, hjärtevän, beundrare, friare; själsfrände, kollega, vad säger man då? Svenska språket behöver detta ord, lika mycket som orden: he, dura, grobba, sööjn med flera. Som den svensklärare jag är kräver jag fler ”vänord”.  Hjälp mig!

1 Sep 2013