Kakor med namnet drömmar, drömmar som önsketänkande, drömmar som mål, mardrömmarna, vanliga drömmar, dagdrömmar, vilken makt de alla har. Den första, funderar någon kanske över men är man ett kakmonster och en godisråtta, prova att äta endast en…

Dagdrömmar, vilken grej då livet går i stå, bara få glida in i sin egen värld en stund och måla upp den precis som man vill ha den, bestämma hur den ska utvecklas och bara njuta. Önsketänkandet är heller inte att förringa, självuppfyllande profetior fungerar även åt det positiva hållet.

Drömmarna om natten, mardrömmarna som gör att man vaknar med en vansinnig puls och är full av adrenalin, kan inte somna om. Ibland vill man inte somna om och då man gör det, kan eländet fortsätta.

De andra drömmarna, de vanliga som kan vara så vansinningt konstiga och underliga, att man omöjligen kan förstå vad som pågår i hjärnan. Andra ter sig helt meningslösa. Sedan har vi drömmarna man aldrig vill vakna upp från, för man mår så fantastiskt bra, goda saker omger en, de och det man saknar finns där. Jag vaknade i morse från en sådan och ville inte riktigt slå upp mina blå, livet var enkelt i drömmen och jag var lycklig på ett magiskt sätt. Sedan hör jag ett litet: Mamma, det är ljust ute nu. Får vi gå upp? och tänker att denna magiska lilla människa var inte i min dröm. Det verkliga livet visar sig vara mer underbart än min fina sömniga bubbla. Häftigt att få vakna till mitt lilla hjärtas röst, det slår det mesta.

3 May 2014