Sitter ute på gården vid mitt lilla bord med två stolar. Vinglaset med rött tittar på mig och glimmar i kvällssolen. Klockan är över sju på kvällen och det är tjugotvå grader ute och jag sitter och läser en fantastiskt roande bok. Femtio sätt att träffa den rätte. Jag läser och ler, tar en klunk och är nöjd över lugnet i mig. Har haft en fantastisk dag med min vattenkoppdrabbade son. Vi har bara varit, för det är vad han orkat men jag stoppade in honom för en härlig tur i vagnen. Dagen var underbart varm utan att steka. Molnen har hängt tunga, utan att regna mer än ett par droppar nu och då.

Min promenad, den skänkte så mycket glädje och tillfredsställelse då jag kunde gå i linne och kjol, fick inte ont det minsta under den varma promenaden och kunde till och med sträcka ut stegen lite mer än vanligt, värmen gör ibland det omöjliga möjligt.

De senaste två veckorna har inte varit de bästa, för jag vill ju gärna ha något att gnälla på. Har lyckats ha två ”munnåkommor” under dessa dagar. Nej, jag menar inte mundiarré, det kommer ju då och då, med jämna mellanrum, nej, sjuka tänder och tandkött som måste avlägsnas samt penicillinkur är vad jag menar. Ont, på annat sätt som omväxling, svårt att sova och rätt jobbigt att tugga. Nåväl, gnället ska snart ta slut. Men så får liten vattkoppor och är tapper som få och vet vad det innebär att inte få klia med naglarna.

Ibland känns liten klok som åttio, då han lyssnar på tips och idéer från, som han säger: ”mamma Mia” och lillgammal som tusan, då han säger till mig, då han torkar tvättstället: ”Du är ju äldre så du får städa toaletten”, inte för att han vill undvika denna syssla utan för att han längtar till att få använda toalettborsten, som i en treårings ögon kan verka oemotståndligt lockande.

Sittandes under min korkek eller snarare döda, femarmade björk, med mitt röda i glaset, ler jag åt min bok, åt mig själv och känner att jag för stunden, i ögonblicket, är redo för att en fantastisk, karismatisk man, kan få dyka upp som anden i flaskan. Ler ännu en gång åt min bok, är det mitt undermedvetna som talar eller är det vinet. Känner att jag struntar i vilket, njuter av värme och vin, tar min bok, mitt glas och går upp till punchverandan som jag öppnade för säsongen igår. Jag njuter av det smärtsamma livet, njuter och lutar mig tillbaka.

Ha en riktigt trevlig helg, för det ska jag ha!

23 May 2014