Liten, du sitter i soffan. Vi har precis skapat massor av musik med instrumenten som vi samlat på oss i instrumentlådan. Saxofon, blockflöjt, trummor, xylofon, munspel, gitarr, piano är bara ett urval av vad vi spelat på. Nu sitter du i soffan och är kreativ på textsidan. Du sjunger: Jag kom hit till Arvidsjaur men jag ville inte hit men jag måste. De krigar i mitt land så jag måste. Jag åkte först till Australien och sedan till Arvidsjaur. Jag sitter stum i min fåtölj, upptäcker att jag gapar lite lätt och stänger munnen. Då du slutat sjunga frågar jag, trots att jag hört: Vad sjunger du om? Du förklarar sakligt för mig att: Alla som kommer hit vill inte men de måste, för att det krigas i deras land och om de inte flyr så kommer de att dödas.

Visst har vi pratat lite om det som händer i världen, i Europa. Vi har utgått ifrån dina frågor men det är ganska länge sedan. Du har sett på barnnyheterna och har även uppfattat på annat håll och funderat. Du är som en svamp, suger till dig av allt, förstår mycket mer än vad jag anar ibland, en svamp som samlar på kunskap och information, formulerar det till egna sanningar, tolkningar och sätter den i sammanhang.

Jag hoppas, från djupet av mitt hjärta, att du alltid vill och kan prata om det som du samlar på dig, att du inte går och grubblar i din ensamhet på saker som är alltför stora och tunga för en liten själ. Men du ska veta att jag älskar dina undringar och insikter. Du är liten men klok och tänker mycket större än vad jag gjorde, fyra år gammal.

4 Nov 2015