Vår nya vän har idag gått husesyn, testat framkomligheten, svängt runt diverse olika hinder, blivit trött gått och vilat, för att sedan starta om igen. Jag var så schyst jag kunde och plockade upp saker han skulle kunna finna irriterande och i vägen men en tröskel var väldigt ivägen meddelade han.
Det var spännande att presentera Elliot för lilleman, visste inte riktigt hur någon av dem skulle reagera. Den senare visade dock tillbehörlig respekt, var lite rädd i början, för att sedan följa med mamma och titta. Inom loppet av tjugo minuter stod han och peppade Elliot tillsammans med mor. Heja Elliot, heja! Sedan tyckte vi att han vispat omkring tillräckligt i huset och vi försökte ropa till honom att dra sig tillbaka. Gå hem Elliot! Gå hem! Hem är stället han sover och laddar batterierna.
Mätt i magen kröp Elliot tillsist till sitt bo och snabbt har han vilat och fyllt på sin energi så pass att han skulle kunna köra pass nummer tre för dagen. Till min förvåning var huset renare än jag trodde innan han drog igång men nu är det riktigt fint. Tänk vilka fina redskap, jag menar vänner, som finns. Idag har jag inte svurit en enda gång, nacke, händer, bröstrygg och fogar är i samma skick som i morse, trots att huset är ny dammsuget och fint!
Livet är gott!