Liten sjöng för mig i morse med sin ljusa fina stämma, födelsedagssången, sedan fick jag flera kramar och pussar. Ingen dag kan börja bättre än så. Rätt fantastiskt vad som sedan faktiskt ordnats för mig. Calle Philip valde sin bröllopsdag på min dag. Jag antar att det är för att alltid komma ihåg att fira mig stort. Lite mer lokalt ordnade forna K4 en heldag till min ära, de kallar den visserligen för Förbandsdagen men jag förstår ju den egentliga orsaken. Jag och Liten plockade upp vår vän och åkte upp för att visa vår uppskattning och delta.

Där fick vi se våra militärer göra ner ett fiendeläger med bly och sprängningar, man kanske skulle kunna se det som ett Miafyrverkeri med eld, rök och diverse smällare. Något senare skumpade vi fram på ett släp, draget av en sexhjuling. De stora gröna hjälmarna skumpade minst lika mycket för att kunna vrida sig ett kvarts varv på skallen, liten skrattade gott.

Nästa fordon som tog oss på Eriksgata, var bandvagnen. Nej, inte barnvagnen som jag lyckades kalla den, bandvagnen. Vi lyckades lura med oss vår vän och drog i väg över sten, myr och vattendrag. Det lutade rätt bra där ett tag men föraren lutade med och körde glatt vidare.

Sedan dukades det upp för lunch för mig och ja, för de övriga som förmodligen också var där för att fira mig. Pasta med kyckling, saft, bröd och till litens stora förtjusning, russin! Frusna men rätt nöjda över hur dagen utvecklat sig begav vi oss hemåt.

Jag kikade in på Facebook och ser mängder med vänner som gratulerat mig, hinner inte läsa alla, tänker att jag läser och svarar senare. Nu började vi fixa med fikat och: Party crasher! ropas det i porttelefonen och hon påstår sig vara nere vid dörren. Den fina kommer upp med en present och ett stort leende. Hon har inte tid att leka med oss men kramar och leenden har hon alltid massor av, allt ett födelsedagsbarn kan önska sig.

Övriga gästerna kom, den yngste endast 11 veckor och på min dag lyckades hon hålla sig vaken så jag fick se mer av den fina, nya lilla individen, ja och de goa föräldrarna förstås. Så gott att de orkar hålla sig vakna och komma till mig på min dag. ;) Brorsbarn och föräldrar var också på plats, det blir varmt i hjärtat. Calle Philip med sällskap var upptagna, så också människorna på Mia-förbandsdagen. Så med en nätt liten skara till bordet fick vi fika desto mer. Den bästa presenten enligt Liten, var den gröna, utdragbara vattenslangen. Presenten han valt med hjälp av sin far, råkade hjärtat slå en spricka i.

Jag myser av att ha en egen dag att bli firad på. Vi, lillfamiljen på två, lyckades sedan bli bjudna på middag och träffa fler goa fina som gratulerade, åt och skrattade. Det var en fin bonus. Bäst av allt på hela dagen kommer dock var alla de spontana grattis från Liten, grattis med värme och kärlek som lyser ur hans varma ögon. Jag har svårt att förstå att någon så ung kan vara så innerlig. Komplimangerna har haglat hela dagen, nja, inte under krig och bandvagnar men han får mig verkligen mig att stärkas i min känsla att vara störst, bäst, starkast och vackrast! ;)

Sedan kryper vi till kojs och hälften av oss slocknar som en ljus. Jag kikar in på Facebook igen. Oj! Fina goa vänner, vad det värmer att ni sickar en hälsning! Så många som jag önskar var här eller bodde närmare. Jag är rik, rik på sådant som inte går att köpas för pengar och jag är full, inte på alkohol utan av kärlek. Jag måste än en gång säga: Jag fick det bäst.

I wish you enough

13 Jun 2015