Träning har alltid varit mig grej, har alltid varit sportfånen. Började åka längdskidor vid sex och spela fotboll vid sju. Skidor var för mig det jag skulle bli bäst i världen på och fotboll var en annan glädjefylld parallellsport jag kunde njuta av på sommaren. Jag hade det bästa av världar tyckte jag och tycker jag ännu, en individuell sport och en lagsport, för och nackdelar med båda men det skriver jag om en annan gång.

Förutom att träningen gav mig bra kondition, styrka, en del skador, lagkänsla, glädje, lycka, en kick, ett rus, en upprymdhet, ett lugn, en tillfredställelse, ett välbefinnande, kroppskontroll, en massa vänner för livet, en känsla för fair play så har träningen låtit mig förstå vad som är viktigt i livet och vad som inte är det. Hade jag det tufft på något sätt, kanske ledsen, förbannad på någon eller något, besviken, stressad då saker hopat sig av en eller flera anledning, då snörade jag på mig löparskorna och gav mig ut och sprang, gav mig iväg med kajaken, mountainbiken, på skidorna. Under träningspasset åkte jag av mig det negativa och fick tillbaka ny, härlig, positiv energi. Allt som snurrade runt i huvudet slutade snurra, det som inte var väsentligt försvann och resten sorterade in sig i rätt fack, utan tankemöda, det var en ”biverkning” av idrottandet.

Då träningen långsamt försvann ur mitt liv så blev det följaktligen rörigare i huvudet. Aha, säger nu kanske några och tänker: Äntligen en förklaring! ;) Skämt åsido så försvann mitt sorteringssystem och ventilerna som kunde släppa ut onödigt skräp förblev stängda. Andra saker som fyllde samma funktion, som fysiskt skapande, försvann i samma veva då händerna inte heller ville vara med på det jag ville göra. Det gällde att hitta ett annat sätt att finna lugn, tillfredsställelse, kickar och lycka samt hitta ett nytt sätt att arkivera och sortera.

Att hitta ett helt nytt sätt att vara, att leva, att fungera som människa, har varit ledsamt, svårt och mödosamt men även spännande och intressant. Oändliga timmar, dagar, veckor, månader, ja faktiskt snart 16 år har gått och fortfarande försöker jag hitta substitut till träningen. Jag har kommit långt men att hitta något som motsvarar det jag fick av de fysiska aktiviteterna har jag inte hittat men i skrivandet har jag hittat skapandet och så fantastiskt att få sätta ner sitt tänk, filosofier och funderingar på pränt och kunna gå tillbaka och läsa. Det ger mig tillfredställelse, en lugn, ibland en kick och då jag skriver måste jag tänka efter och sortera i huvudet. Systemet är inte lika säkert och pålitligt som det förra men det räcker rätt långt.

miasun1.jpg

Livet är alltså en skitenkel ekvation, har du det rörigt, brist på energi, för lite lust och glädje i livet, hitta en fysisk aktivitet som passar dig och ger en kick, då får du ett fint sorteringssystem på köpet. Hitta sedan ditt sätt att ”skapa” och en härlig tillfredsställelse infinner sig.

Hm, okej då, så enkelt är det kanske inte men va' tusan, det skadar inte att försöka!

24 Jan 2013