Vi hör ett ljud, ett hackande ljud, sedan blir det tyst, hackande ljud igen och sedan alldeles stilla. Jag säger till dig: Kom, jag tror jag vet vad det är. Du sträcker upp din lilla hand och tar min och tysta smyger vi från ängen och in i skogen. Vi hör det igen, stannar tittar, ser inte källan till hackande och tassar vidare med krokiga ryggar. Jag berättar för dig vad jag tror det är vi letar efter och du viskar svarande tillbaka.

Plötsligt ser vi en liten grå fågel flyga upp från marken, strax framför oss och du säger högt: Där är den! Nej, viskar jag tillbaka, den där är för liten och är grå och måttar med händerna och visar hur stor den bör vara och berättar vidare att: den ska vara svart och röd också. Då hör vi ljudet igen och jag ser vår holmes hackspett hacka i en grå, död fura. Du tittar och tittar tills du får syn på den och låter lite imponerad över faktumet att den hackar i det hårda trädet med sin näbb. Sedan tittar du ner i marken och ser två lingon, som också är röda och just tittat fram under snön, nöjd plockar du upp dem.

Vi börjar strosa tillbaka och ser mormor på avstånd. Jag säger till dig att: Nu måste du ju berätta för henne att vi varit på hackspettspaning och att vi faktiskt sett en. Ja, säger du lite tyst med din fina lilla röst och sedan något mer andlös och ivrigt: Ja och att vi har varit på lingonspaning! Vad säger man? Rött som rött?

28 Apr 2014