Mycket otäckt händer i världen, i väst har vi ännu en gång fått känna på terrorn i större skala. Paris blev grymt ansatt och med det, stora delar av vår värld. Denna terror utsätts andra delar av världen ständigt för. I mina trakter, här i norra Sverige, hävdade Säpo att de gripit en terrorist, utan att veta bättre spreds detta i media (journalister visade dessutom sina bristande geografikunskaper, var ligger egentligen Skellefteå eller var det Sollefteå?). Nyheten spred sig som pesten, även i sociala media. Pinsamt, för det visade sig inte vara sant. Den så kallade terroristen var visst oskyldig.

Jag känner mig liten, nej inte som Liten, utan liten på jorden, utan makt. Vissa sociala på nätet, passar på att skrika rasistiska och diskriminerande utrop. Jag tar bort bekanta från Facebook, orkar inte med idiotin. Visst kan jag ibland tyckas vara naiv och blåögd men jag måste tänka och känna med hjärtat också, för det är den jag är. Läser att sympati inte alltid är bra och att empati är bättre för varje enskild individ. Empati är mer medkännande och sympati, där lever man sig in i den utsattes värld på ett mer osunt, energikrävande sätt. Det kan nog stämma rätt bra tänker jag. Ska nog jobba på att vara mer empatisk, spara på mig själv. Jag är inte utan dåliga tankar och är inte befriad från att säga och göra dumma saker, påstår mig definitivt inte vara allt igenom sympatisk och empatisk, utan kan vara både dum och elak trots att jag försöker så gott jag kan för att undvika det.

Nu närmar den sig, första advent, för mig kanske den mysigaste tiden på året. Vi tjuvstartade, jag, Liten och mormor. Lussekattsbakning, adventsstjärnor och luciatåg, någon enstaka tomte fick också komma upp ur lådan.

 

 

Jag behöver denna mysighet i min omedelbara närhet. Här kan jag ta paus från den smutsiga och hemska delen av verkligheten. Jag tar denna paus för att jag behöver det, för att jag har möjlighet att göra det. Jag lever för närvarande i utkanten av det fysiska kaoset, i utkanten av annat elände. I många av mina stämningsfulla ljus finns dock tankar kring och till de som har kamp, som har det hemskt, jobbigt och fruktansvärt på något vis.

Det är nästa söndag som det är första advent men tjuvstarten ger mig möjlighet att låta ljusen börja smälta klumpen i bröstkorg och mage. Den som får mig att tina som mest är dock min alldeles egen, tillsammans med andra, Liten. 

22 Nov 2015