Har alltid jobbat mot mål inom idrotten. Planerna och scheman har varit många. Nu på senare år har det varit mål inom arbetet på skolan. Sista månaderna har det varit rehabiliteringsmål och hälsoplaner. Hälsoplanen sträcker sig långt fram, har både långsiktiga och kortsiktiga mål.

Ibland har kanske inte alltid alla mål varit realistiska och kanske rentutav fåfänga. Jag har dock alltid trott på att sikta högt, ni vet, sikta mot stjärnorna och nå talltopparna. Jag har kunnat revidera målen efter förutsättningar och har därmed varit nöjd med mina insatser, såvida jag gjort mitt absoluta bästa. Det har kanske inte alltid räckt dit jag velat men insatsen var det inget fel på.

Men nu till det svåra: att ha fåfänga som mål. En kväll hade jag målat mig riktigt ordentligt och då en av vännerna kom försökte jag fråga om det såg ok ut. Vadå? frågade hon. Jag svarade: Sminkningen. Hon tittade noga på mig och svarade: Menar du maskaran? Hrmpf! Jag hade ju ögonskugga och allt. Tur jag har rara elever som är uppmuntrande, för idag tillexempel fick jag höra att jag hade en sådan fin klänning. Skulle tro som säger det i ren chock över att jag inte har brallor men suger åt mig som en svamp. Nå, åter till målet då. Jo, jag har lyckats sminka underfransarna nu ett par dagar och tycker själv ser lite mer vaken ut, ingen märker dock dessa små försök till fåfänga. Ikväll gör jag ett nytt försök men jag undrar jag.

imag1076.jpg

Kanske är inte alla mål riktig för mig, kanske är de inte realistiska. Det kan hända att fåfänga som mål för mig, är ett fåfängt mål...

Nåväl, ha en riktigt skön fredags kväll där ute.

6 Dec 2013