Snart är det fyra år. Jag kan inte tro att det är så länge sedan, som jag längtat dessa år kan nog ingen riktigt förstå. Att komma hit hade jag tänkt göra för två år sedan. Nu blev det inte så och kanske hoppas jag för mycket på framtiden, kanske blir det en engångsföreteelse, kanske håller det inte men:

Målmedvetet tar jag på mig kläderna. Jag fixar med telefonen, hittar lämplig musik på Spotify, sätter upp håret i en hög svans, på med solglasögonen och kliver ut på bron med ett hjärta som slår fort och tungt. Ska det fungera? Är det värt smärtan om det om det inte gör det? Tar ett djupt andetag och trippar formligen nedför trapporna, rundar två knutar på huset, musiken hjälper mig med takten och jag börjar gå.

Det är snart fyra år sedan sist men idag gick jag en rask promenad, i hela 30 minuter, utan att något hakade upp sig! Nu vill jag bara lite stillsamt, blygsamt rentutav, hojta, jubla, skutta, skrika: Ha, ha, ha, ha! Jag skrattar åt faran! Jag är bäst i hela världen och lite till… Livet är gott!

25 May 2014