Det har varit rätt jobbiga dagar sista veckan, inte riktigt så att hälsa och kropp velat samarbeta, vi verkar vara på motsatta lag. Alla har väl sådana svackor i perioder eller halvlekar. Tur att svenskarna i längd sköter sig fantastiskt bra i OS, ett riktigt super team och då har jag haft sysselsättning här hemma. Varvat mellan att lyssna och titta då det hettat till och det har ju varit väldigt ofta till min stora glädje.

Det är rätt dubbelt att titta på längdåkning, en viss sorg i det då jag själv inte kan. Jag gläds men kan stundvis bli lite sorgsen över att det ibland känns som om jag är fast i min egen kropp, mycket som jag vill göra men mitt skal är sprucket, buckligt, repigt och borde egentligen bytas ut. Tillåter mig eftertanke, dippar och sedan hejar jag för fullt igen. Visst är det väl åtta medaljer så långt för skidåkarna OS 2014?

Yrslig som jag varit denna vecka tillkallade jag min chaufför, mor, då jag skulle handla, yrsel och bilkörning kändes som en dålig kombo. In i bilen stuvade jag lite burkar som samlats i hallrummet och gjorde det sunkigt och väl framme vid Coop hjälper mor mig med pantandet då det inte gick så bra sist att hålla upp armarna. Vi stoppade in och den spottade ut, i alla fall det den inte ville ha, en burk var för bucklig och jag stoppde in fingret i hålet för att fixa den pantvänlig igen. Det kunde jag låtit bli, för jag fastnade.

Jag och mor hade stora svårigheter att hålla oss allvarliga då apparaten dessutom strejkar i samma sekund. Jag letade, något generad, med burkfingret i en påse för att dölja min pinsamma belägenhet och med ett stort leende, från öra till öra, reda på personalen som skulle fixa apparaten åt oss. Jag mötte henne och frågar henne om en sax och visar vad jag har i min påse. Hon började skratta och hade väldigt svårt att sluta då jag följde henne in i det bakre rummet för att operera bort aluminiumutväxten på mitt pekfinger. Jag lyckades, efter några klipp, komma loss. Vi pantade färdigt och vi handlade småleende och mötte sedan samma kvinna i kassan och de skulle strax stänga. Hon småskrattade då vi kom och log stort då vi gick. Trevlig helg! önskade jag räddaren i nöden på Coop Arvidsjaur, hon önskade detsamma och jag kände att jag fixade ett fint avslut på hennes torsdagkväll!

 

 

 

15 Feb 2014