Kossor är snälla, dumma, kloka, mjuka, varma, doftande, stinkande, flugviftande, springande, liggande, tuggande, livgivande mjölkmaskiner. Vikten av allt vad dessa djur gett till människorna, genom tiderna, kan väl aldrig beskrivas rättvist. Tänker på hus som de med sina kroppar hållit varma, all mjölk, grädde, ost och andra mejeriprodukter som vi kan leva på, deras kött som vi ätit och äter, deras avföring som använts och används som bränsle och gödsel.

Skulle även tro att om vi levde mer som kor skulle vi må rätt fint. Nå, äta gräs kanske vi inte skulle överleva på och att bli uppkopplade till mjölkmaskinen varje dag är vi kanske inte heller intresserade av men tänk bara att, på sommaren, gå på en äng hela dagarna, med ett grässtrå i munnen, all mat som äts tuggas på ett sätt som skulle få vilken diethållare som helst avundsjuk, att ha fyra magar för att rymma allt vi sätter i oss, stressen på dessa ängar verkar obefintlig, katarrer och magsår är endast främmande ord. (Hoppas jag, för tänk vad ont det skulle bli!)

Kossorna i Laos skulle jag dock inte vilja byta med, deras gräs gjorde inte dem till de välmående kossor jag tänker på.

 

img-2579.jpg

 

Jag vill göra avbön och be om ursäkt till er, fantastiska kreatur, för att jag tillåter att ni blir misstänkliggjorda, att jag ens kan tänka tanken på att ni skulle åsamka mig lidande. Men jag ska endast dissa er en period, för att ta reda på i fall mjölkprodukter, mjölkproteiner, enligt kostkunniga, kan ligga som boven i dramat till viss typ av smärta i min kropp. Tro dock inte att jag förringar er, förmodligen är jag tillbaka bakom osthyveln inom kort och firar mjölkens betydelse med en kopp varmchoklad och ostmackor med Bregott eller med ett gott vin och en rejäl ostbricka!  

 

23 Nov 2013