Jag är nog lite bättre än alla andra, lite snabbare, planerar i lite bättre tid. Är det inte så, då vet jag inte hur jag ska förklara.
Jag har en underbar familj och så här i dagarna vill jag lyfta fram min far lite extra. Han bygger för närvarande på mitt och Litens garage. Det kommer att bli toppenbra och jag kommer tillsammans med Liten att kunna fixa mer saker själv kring höst och vår och bilens rutor kommer att slippa skrapas så ofta och det tackar mina händer och fingrar för. Taket på byggnaden tar nu sakta och säkert sin form. Jag hantlangar så mycket jag kan och är faktiskt stundtals till nytta. Far lägger ner mycket tid och möda för att jag ska få ett toppengarage till en sund kostnad.
Jag kontaktar min bror och vi kommer överens om en present till farsdag. Jag ska fixa den och tar bilen och åker ut för att handla. Affären som alltid har öppet här i Arvidsjaur, är till min stora förvåning stängd. Jag tar till reservplanen och köper lite smått och gott i väntan på den riktiga inlåsta presenten. Fikat har jag också tänkt ut, det blir tapas av olika de slag.
På morgonen innan farsdags firandet får jag dock ett underligt sms av min sons far, där har jag också styrt upp tillfället och Liten har fått köpa en gåva till pappa. De ska bara baka en liten kaka. Det var bara det att han skrev: Nog för att farsdag är nästa söndag men vi gör en kladdkaka så Mia håller sig snäll!
Så där ja. Jag har alltså fixat och styrt upp två farsdagar i år men en hel vecka för tidigt! Nå, de blev ju inte bortglömda i alla fall…