Det är sommar, jo, även här uppe i norr. Det är varmt, sagolikt varmt, solen strålar från sitt fantastiska avstånd, ner på min hud, på mina muskler, min nacke, mina leder, skuldror, knän, händer och fötter. Det känns som om strålarna går in på djupet, når mina nerver och nervändar, muskler och ligament är mjukare, hjärnan verkar förstå att all info som skickas till den inte nödvändigtvis behöver vara smärta.

Jag är fri, kanske inte befriad men vad jag har det förbluffande härligt. Jag rör mig lättare, smidigare, mjukare. Strejkar jag fortfarande? Jo, visst. Ont? Japp men inte sorgligt ont. Fick höra att jag strålar just nu, tänk vad fantastiskt att någon säger det om mig. Det är så mycket lättare att stråla, då det inte strålar konstant illvilligt i kroppen. Och jag vill stråla, jag vill allt, gnistra, glöda och brinna. Gör mig gärna sällskap.

Som ett frö för vinden!(Fast just nu på morgonen är jag mer lik ett stort klumpigt ekollon men snart lätt som ett maskrosparaply!)

14 Jul 2014