Jag älskar att resa, se och uppleva nya platser, miljöer och möta människor jag annars inte skulle ha mött. Jag reser gärna själv (läs reste, nu är sonen med i reseplaner) för då möter jag människor på ett lite annorlunda sätt och kommer människor nära under tiden resan varar och ibland blir det vänner för livet. Jag tycker om det öppna sinnet som finns hos många resenärer, öppna för nya bekantskaper och miljöer.

En resa som var rätt annorlunda var den till Gambia. Jag hade en dålig period och behövde bryta smärtcirkeln. Jag tror det var i januari eller februari och behövde ett riktigt varmt land. Kanarieöarna var nära men inte tillräckligt hög tempertur och att resa i väg till Asien kändes lite långt bort då jag bara skulle vara borta en till två veckor. Jag hittade en resa till Banjul, huvudstaden i Gambia och tänkte: Varför inte? Jag pratade med min dåvarande sambo och han tyckte också jag skulle åka. Bokade och då jag precis var klar sa sambon: Du vet väl om att det är dit vita västerländska kvinnor åker för att hitta sig en gambisks man? Jag blev lite upprörd över att han sa det efter jag bokat, för jag visste ärligt inget om Gambia annat än värmen, hade inte läst något om Gambia bara chansat. Nå jag åkte naturligtvis ändå.

http://www.dn.se/resor/gambia/krass-karleksjakt-i-gambia

Då jag landade i Banjul och klev ur planet möttes jag av en ordenlig hetta och hela jag jublade, tänkte att detta inte kan bli annat än bra. Inne på flygplatsen fanns inga rullband med väskor, utan de stod uppstaplade så att man fick gå omkring och spana efter sin väska. Det fanns många gambiska män som vile hjälpa för att få en slant, lite dricks. Jag var lite skeptisk och ville gärna ta min väska själv. Jag hade i alla fall läst ett par böcker om Gambia efter bokningen och det var jag glad för. En handlade om hur man var en bra resenär i landet, vad man skulle undvika och passa sig för. Gambia var, är ett land i kris. Vanligt arbete gav och ger så dåligt betalt att mängder av befolkningen försökte och försöker att leva på turisterna, vilket i sin tur bidrar till landets kris.

Jag fick kliva på en buss med övriga resenärer och såg inte någon som reste själv. Det blev strax totalt mörkt och jag satt i bussen som skumpade fram och tänkte, då jag tittade ut i beckmörkret: Vad har jag gett mig in i? Bussen tog oss till vårt hotell. Hotellet hade höga murar runt om, med taggtråd och vakter överallt. Hm.

 

Jag packade upp lite på mitt rum och gick sedan ut för att leta upp en ATM en bankautomat för jag hade inga gambiska dalasi. (1 GMD = 0.2 SEK) Redan då jag närmade mig utgången i muren från hotellet började ropen:

Hi! Hello! Where do you come from? Direkt då jag kom utanför har jag tre, fyra gambiska män runt om mig. Nu var jag glad att jag läst på om landet och där hade fått lite tips, för nu haglade frågorna: Whats your name? Where do you come from? Is it your first trip to Gambia? What do you thing about Gambia? Do you travel alone? What do you need? Mitt sätt att tackla dessa män, dessa mycket intensiva män, så kallade bumsters, fungerade hur bra som helst. Jag svarade artigt och gjorde likadant under hela resan. Jag heter Mia. Jag kommer från Sverige. Sedan enda lögnen: Ja, jag har varit i Gambia förr. Jag reser ensam för att jag vill vara ensam. Jag ska bara hämta ut pengar. Tillbaka fick jag bara trevligt bemötande och då de ville gå bredvid mig en bit sa jag ok. De pratade vidare och jag svarade. Sedan vinkade de glatt och sa: See you later Mia! Jag var rätt nöjd med mig själv, för hade läst mycket om okvädes orden man kunde få höra om man var otrevlig, att man snabbt blev kallad rasist och dylikt. Varför jag använde en lögn var för att de skulle veta att jag i min tur visste hur det gick till i Gambia, vilka de var och hur man faktiskt handskades med situationen.

Jag fann min automat tog ut pengar gick tillbaka, ropade hej till svar till alla mina nya vänner utanför hotellet. Hi Mia! Hello! Och gick sedan in för att äta ur hotellets buffé och få lite lokal underhållning. Trött som få åt jag av en mat jag inte var så van vid men hittade en mystisk rätt som var väldigt god och trummorna till maten kändes helt rätt. En kille från USA, trodde jag, kom fram och frågade om han fick slå sig ner. Självklart och vi började prata och fann att vi båda var från Sverige. Han och två till svenskar blev mitt resesällskap i detta afrikanska land. Riktigt mysiga och trevliga människor som jag har sporadisk kontakt med idag men fortfarande håller varmt i mitt hjärta.

Resan blev lyckad, trots min dåliga kunskap om landet då jag bokade, mycket på grund av mitt sällskap men resan var stundvis också en kamp mot att inte fräsa ifrån mot dessa bumsters. Några av mina nya resevänner fick okvädes ord efter sig då de bad att få bli lämnade ifred.

Vi blev tätt följda av en bumster då vi var på en marknad. Vi ignorerade honom så gott vi kunde, bytte riktning när han försökte få oss att gå hans väg och då vi kom fram till vår taxi skulle han ha betalt för sin guidning men då blev snälla Mia lätt eller kanske rätt så förbanad. Min vän hade räckt fram en bunt med sedlar som han krävde. Jag slet dem hur hans hand förklarade att han inte var ett välkommet sällskap, att vi hade gjort det klart för honom redan i början, gav honom sedan en liten peng och hoppade sedan ilsket in i bilen. Chaufören fick lite ovett från den arga Mia, för han var med bland annat för att vi skulle få gå ifred. Nåja, vi hade shoppat lite och jag var strax på gott humör igen.

Vi var även på en krokodiltur till en damm med krokodiler, en damm som skulle var väldigt fruktsam. Hade man svårt att bli gravid kunde man där få hjälp. Om man ville fick man också klappa krokodilerna, en guide vakande över en. Krokodilerna stod med öppna käftar för att svalka sig medan vi fick röra vid dem, tur att de var nymatade.

 

Vi var på en hantverksmarknad också men där var jag inte sugen att handla utan blev invinkad till en liten shop och fick en liten trumlektion i stället.

Blev inte något proffs direkt men kul hade jag i väntan på vännerna. Då vi var på väg ut på en annan tur fick vi följa med en chauför till en djurmarknad där han skulle köpa en oxe till ett dop, chauförerna passar gärna på att göra lite egna ärenden då man hyr dem. Oxen eller kon kanske det var, skulle vara en del av maten till de flera hundra människor som skulle komma.

Vi var två i resesällskapet som blev inbjudna att komma och äta hos en familj i deras hus. Vi försökte kolla upp vilka gåvor som var rimliga att ha med sig. En stor säck med ris fick vi till svar! Hm, marknaden låg dock kanske lite för långt borta, för de små påsar vi tittade på var inte godkända enligt affärsinnehavaren. Vi prockade i alla fall ihop lite gåvor och gick till familjen. Det var en upplevelse att få delta i deras måltid och leka med de små barnen. Samba var särskilt förtjust i fotbollen.

Mannen i familjen var en stolt svetsare. Han svetsade med solglasögon.

Gambia ä rett intressant land att ha besökt, rest i. Skulle jag åka tillbaka? Kanske men förmodligen inte med min son, skulle kunna känna mig lite för utsatt, för resan blir, var intensiv. Jag är heller inte den som skulle vilja ha med mig en egen bumster för att hålla andra borta. Alla erbjudanden om hasch och manligt sällskap kan jag också låta min son slippa höra.

 

10 Nov 2014