Tänk vilken arbetsplats jag har fått vara inskriven på, som vårdtagare. Här arbetar fantastiskt engagerade människor, människor som arbetar med personer som skys av den allmänna vården, smärtpatienter med långvarig smärta.

Här finns sjukgymnaster, sjukköterskor, hälsovägledare, kuratorer, psykologer och arbetsterapeuter, proffs ut i fingerspetsarna. De har lyssnat, tagit till sig, tipsat, anvisat, undervisat, väglett, tränat och utbildat oss för att ge oss goda förutsättningar för ett rikare liv, i framtiden en mindre smärtsam tillvaro. För underskriven drog det ihop sig till lite akutsmärta på slutet och vips var de där och gjorde allt de kunde för att hjälpa.

I personliga samtal har vi kartlagts, Hur har jag det i stunden och Hur vill jag ha det framöver? Hur ska jag komma dit? Hur ska min rehabplan se ut? Och i nästa skede: Hur ska hälsoplanen vara utformad för att jag ska få ett så riktliv så möjlig?

På Garnis finns även ”övrig” personal som är allt annat är övrig. Jag menar ”mammorna” på stället som fixar mat, reception, logistik och allehanda små och stor fix. Frågar man om något får man svaren: Det fixar vi, Det borde gå att lösa; Jag kollar upp det, Vi gör så här och så säger jag till då det är klart. Jag fick till och med skjuts till bussen då kroppen vägrade samarbeta. Då bussen glatt passerade mig istället för att stanna tog ”mamman” tag i det, ringde, fixade och donade, bussen fick vända och hämta mig. Vilken kvinna! Var lite nervös för att jag skulle bli lynchad på bussen av övriga passagerare men det gick bra.

Garnis ger tid, möjlighet och ork att få koncentrera sig på det absolut viktigaste för att bli bättre, nämligen sig själv. Dessa ego-boost tillfällen är sällsynta i en arbetande småbarns mammas liv, i många av våra liv. Nu är det dags att hitta en balans i vardagen. De nya kunskaperna måste få plats i vår vardag, i våra aktiva liv, om vi ska ta oss framåt. Som de säger här: Nu har ni övat i ett akvarium och ska hem och få det att fungera i ett öppet hav. Jag tänker att i början behöver jag nog dyktuberna eller åtminstone snorkel och cyklop men sedan, då jag tränat bra, vill jag, med nya kunskaper göra egna långa fridykningar, i ett härligt turkos-grönt hav.

Simma lugnt mina vänner.

4 Oct 2013