Jag älskar tillställningar och platser där det är blandade åldrar. Det gäller fester, middagar, picknickar, arbete, festivaler, konserer, pubar. Älskar de diskussioner som kan uppstå, argumentationer i någorlunda god ton. Samtalen som dyker upp blir ofta mer spännande med röster från flera olika åldrar. Jag tycker om att titta på sällskap och se hur de unga och äldre samagera, kolliderar eller undviker varandra. Hur uppror ibland möter total oförståelse, milt överseende men också ibland full förståelse vid minnen av de äldres egna ungdom.Tycker om att se yngre och äldre lyssna intresserat på varandra, tycker om respekten för ungdomen och gamlingarna.
Hur fantastiskt är det inte att få lyssna på barndomsminnen hos tidigare generationer? Höra historier från förr, de äldres drömmar och önskemål och skulle vilja spara allt i hjärnans hårddisk, i tid och evighet.
I min familj, finns tre generationer och vi hänger rätt mycket ihop. Så gott att ha en ursprungsfamilj att trivas i, skratta i, åt och med. Lilleman hänger med och diskuterar, resonerar, lyssnar, förklarar och deltar i det som händer i kring honom. Vi har just kommit hem från en sammankomst i stugan där han med morfar vattnat buskar med vatten från traktorskopan och spikat i samklang med den samme, härmat mormors målning av bänkar och arbetat i köket. Han deltar i allt med hjärtans lust.
Winnerbäck sjunger: Jag går ner till Årstaviken och sparkar höstlöv med min son, Gud välsigne hans små fötter där de går. Precis så, precis så känner jag utan religion inblandad. Liten har många som välsignar hans fötter. Han är välsignad med kärlek från alla olika åldrar, precis som det ska vara, generationslös kärlek mellan flera generationer.
Gott så.