Tittar på utsidan och tror mig veta vad det är. Det visade sig vara både rätt och fel men att det gör ont, hjärtat har tagit stryk denna eftermiddag och kväll, tårkanalerna har verkligen kanaliserat saltvatten. Kroppen är hiskeligt tung.

Jag har fått hålla mig till talböcker ett tag då läsa har varit en för stor fysisk aktivitet för mig men: Ha! Nu är jag på framfart, snigelframfart kanske men ändå. För ett par dagar sedan öppnade jag så äntligen en riktig bok, i papper, utan att behöva vara utlämnad till en annan läsares hastighet och betoning. Tänkte att jag börjar med något lättsamt:

Men vilken jobbig bok!Och det beror inte på att jag som gottegris har uppehåll från godis. (Men nu när jag tänker på det: Hur kunde jag välja en sådan titel?!)

Jag har skrattat mig till tårar, jag har lett så att jag har ont i smilmusklerna, det låter ju i och för sig rätt bra men sedan alla andra tårar, de som börjar i magen eller hjärtat... Jag har läst i dag så att jag till och med dammade av glasögonen i skrotskåpet.

Med värme och humor skriver författaren om: ”hopp, försoning och om att hitta kärlek på de mest oväntade ställen.” står det att läsa på baksidan. Aha, en, en i mängden bok vill säga, men nej. Våldtäkt, skam och uppvaknande finns med och alla som blivit utsatt för övergrepp, de som inte blivit utsatta, de som utövat övergrepp och de som aldrig skulle komma på tanken, borde läsa denna bok.

Det blir svullna paddögon på jobbet imorgon.

5 May 2014