Första veckan på jobbet och knäna mjuknar, strålningar ner i benen påminner mig om att jag existerar, domningar i nacken och nervsmärtorna nerför armarna tilltar, migrän av två olika sorter hälsar på, bäckenet lyckades jag dock paja redan veckan innan jobb, då jag fortfarande trodde att jag var Superwoman men att sitta, stå och gå kan sägas vara, mindre skönt.

Det kommer tankar om hur uppstarten ska gå denna gång. Hittar jag lagom direkt eller ska jag ner mer först? Jag sover extra på dagtid under veckan, glad att den möjligheten finns.

Så kommer helgen, med vila och inga måsten, vad jag är bra på det. Fredagen försvinner kvickt, undrar om den ens dök upp? Lördagen härligt slö och avslutas med middag ute med vänner, vin och samtal, precis vad jag orkar med. Sen natt, med många skratt…

Söndag kom med leenden och en knäpp låt i huvudet som planterades av en vän. Glad att jag inte nynnar den högt där jag är. Söndagshäng med vänner och sedan kommer liten hem och då, då blev helgen fullkomlig, hjärtat sväller, fylls fullt ut, hjärtsäcken töjs för att ge plats för all kärlek.

Elliot får uppdrag av oss och plötsligt är vi lite nyttiga, vi städar. Liten och jag turas om att kolla till arbetaren och då han slutfört sina turer bär jag honom in till dockningsstationen. Bra jobbat, säger jag. Jag är stolt över dig Elliot, säger liten.

Jag mår bra.

17 Aug 2014