Jag mötte honom på en resa, för många år sedan och han tog direkt en plats i mitt hjärta. Kanske för att det är en mycket karismatisk man med vida erfarenheter av livet och en passion, utan dess like, för livets små och stora saker och ett brinnande intresse för sitt jobb. Han arbetar för WFP, World Food Program och i fruktansvärt utsatta områden, runt om i världen.

Då jag mötte honom hade han avslutat ett par år i Tjad, där ven kulorna om huvudet och den enda fritidssysselsättningen var rökning, det började han med för att lugna nerverna där i kulregnen. Burma/Myanmar var nästa land på tur för honom. Där det bland annat pågick, pågår, grymma brott mot mänskliga rättigheter och utrensningar av folkaslag.

Samtalen vi hade var värmande, livgivande, våra livshistorier var väsensskilda men passionen över livet var något vi såg hos varandra och delade.

Han är en fantastisk man från södra Europa, bjöd på drinkar och efterrätter och var noga med att jag skulle smaka hans men själv ville han inte smaka det jag åt eller drack. Förklaringen kom senare.

Han berättade att han var drabbad av HIV. Jag minns att jag beklagade hans öde och gav honom en stor kram. Det var underbart att höra honom berätta om sitt just sitt öde, underligt kan det låta men så var det. Han levde upp efter beskedet om sin sjukdom och beslöt sig för att leva fullt ut, satte upp tydliga mål i livet och skulle se till att nå dem. Ganska snart förstod jag att jag kunde få ta del i hans liv om jag ville.

Det jag vet Mia är, att jag inte kommer dö i den här sjukdomen. Jag fick gåshud över hela kroppen av den ögonkontakten vi hade, så starkt förmedlade han sitt budskap, det var oerhört påtagligt. Då, för så många år sedan, visste jag inte det jag vet idag, om alla dessa fantastiska bromsmediciner. Han fortsatte sedan med att berätta att hans allra högsta önskan var att ha en egen familj och kugghjulen i mitt huvud snurrade, var det möjligt?

Dessa få dagar var magiska, vissa människor ger så mycket mer än de tar och denna man är en sådan. Han visade mig sitt liv och bjöd in mig att dela det. Vi har idag en sporadisk kontakt men det som värmer mig ändå in i hjärteroten är att han, idag, har sin önskade lilla familj och lever ett gott liv i de länder och världsdelar där han och de drar fram.

Musikhjälpen i år tar fram dessa minnen och det är så fantastiskt många som skänker pengar och deltar i arbetet att sprida kunskap för att bekämpa denna sjukdom som skördar så många offer. Jag skänker pengar och hoppas att fler i fattigare länder får samma förmån i medicinsk väg som min vän, får möjlighet att nå sina drömmar och önskningar.
 

14 Dec 2014