Hjärtat som symbol, livspump och livsmotivation

Ritade hjärtan av olika slag som barn, kämpade för att det skulle bli symetriskt och inte för spetsigt. Ritade hjärtan med pilar i, hjärtan som brustit. Hjärtan ritas fortfarande om papper och penna finns till hands då telefonsamtal pågår, röda hjärtan, avlånga, runda, prickiga, randiga, små hjärtan i stora. Hjärtan skrivs i status raden på facebook, som svar till en kär vän, till kärleken eller för att visa stöd, omtanke och värme. Hjärtan i ståltråd med pärlor, hjärtan i halsband och andra smycken. Hjärtat som en positiv symbol med massor av värde.

Vårt eget hjärta, pumpar med jämna regelbundna slag, är vår motor som får blodet att strömma igenom kroppen, blodet som bär på syre. Hjärtat är vår livspump och kan, som den muskel den är, växa och bli större av träning, och då orka pumpa större mängder blod vid varje hopdragning.

Hjärtsjukdomar och skador på hjärtat, vår motor, gör oss rädda. Hjärtan kan stanna, bli skadade och sjuka, man kan få en stroke, blödning eller propp, man kan ha ett hjärta som behöver hjälp att hålla en jämn rytm, hjälp i form av en pacemaker.  

Senan finns det oxhjärta, ett hjärta på en person dopad med Anabola Androgena Steroider. Muskeln blir förtjockad invändigt och gör delar av hjärtat hårt och leder band annat till sämre elasticitet. Brustet hjärta kan man dö av, kanske inte som de flesta av oss tänker det: http://www.hjart-lungfonden.se/Sjukdomar/Hjartsjukdomar/Kvinnors-hjartfel/Mer-lasning/Camilla-fick-brustet-hjarta/

Sedan finns också en favorit, renhjärta (gott och ovärderlig på julbordet) eller ett rent hjärta. Vet inte hur många som lyckas med det sistnämnda, inte jag i alla fall men tycker om formuleringen och tanken.

I mitt liv finns dock ytterligare ett hjärta som jag verkligen skulle vilja kunna rita av och måla, lägga ner hela min själ i, för att få fram känslan, mitt eget lillhjärta, snart två år gammal. Han är min stora livsmotivation och får min livspump att svälla av stolthet.

Älskar det hjärtat och värderar det högre än mitt eget liv.

Andra inlägg

• Pjuttifikation
• Tyvärr
• Strålning på tortyrbädd
• CT scanning, tatueringar och tacksamhet
• Bilar och NUS i Umeå
• Snart dags att känna mig fri
• Limbo
• Cancer i situ, en ulv i fårakläder?
• Sura, fräsiga tanter och skyddsänglar
• Nära nu