Jag blev tidigt fascinerad av människor som kunde stå inför grupper och prata, berätta och hålla föredrag. Det tidigaste minnet var då jag var åtta, nio år och vi hade fått en vikarie då vår ordinarie var sjuk. Peter hette denna vikarie och som jag studerade honom då han stod där framme vid den svartatavlan och pratade. Han var vikarie och visste ändå vad han skulle säga, hela tiden. Den ena meningen avlöste varandra, pauser och variationer kom självklart och jag drömde mig bort att jag var den som stod där framme med en ändlös radda med ord och som hela tiden visste vad som jag skulle säga näst.

Jag var då i den åldern att fick vi läsa upp den ”forskning” vi hade gjort på olika djur. Pirret i magen var ordentligt och pulsen kändes i halsvenerna då jag läste innantill det jag kunde om björnens fakta, antalen ungar, vad de åt och att de går i idé på vintern.

Tolv år gammal höll jag fortfarande pappret till hälften framför ansiktet och berättade om ett land i Europa. Då jag blivit femton var det också redovisningar och pappret hade nu i alla fall glidit ner en bit till och hela ansiktet syntes för mina åhörare, medan jag snurrade en hårlock runt fingret. I gymnasiet hade jag kommit längre och stod och fritt om Cystisk Fibros och då jag fick frågor svarade jag automatiskt. Vid ett tillfälle, vid en statistikfråga, slog jag upp det i en bok medan jag fortsatte att prata och svarade sedan med de exakta siffrorna. Det var då jag insåg att jag gjorde en ”vikarie Peter”. Jag visste vad jag skulle säga, hela tiden, förmodligen för att ämnet var intressant och givande och att jag hade läst på en massa. Jag kunde en hel massa utantill, jag var proffset. Under gymnasiet bestämde jag mig för läraryrket.

Att prata inför människor om ämnen jag brinner för är en kick, att föreläsa och hålla föredrag är otroligt givande. Den roligaste föreläsningen jag hitintills gjort i mitt liv, är om positivt tänkande, målbildsträning och att lura sig själv till ”stordåd”, att med tanken och viljans kraft nå längre än vad som kanske anses möjligt efter de yttre förutsättningarna.

Homines dum docent discunt - Människan lär sig även när hon lär ut och jag är lärare... Jisses så klok jag måste vara nu!

10 Jan 2013