Hösten kan vara otroligt tung för en värmetörstande kropp, för en väderkärring i smärta. Blåsten går in i kroppen, rör om och förstör. Kylan tar sig in i benmärgen, gör den stel och oduglig, vinden går rakt in i lederna, skapar osmidighet och värk. Knän och fingerleder tycker det är kämpigt att böja sig för individens vilja att förflytta sig. Det är som om allt blir mer trögflytande.
Hösten kan vara helt fantastisk, med alla dessa underbara färger. Vädret skiftar och går in i en förändrings fas, vinden leker med löven, luften blir kyligare och förbereder oss inför kommande vinter, varma, mysiga kläder och färgglada halsdukar tas fram.
Liten njuter av nuet. Vi gör små lövhögar bara för att kunna sprida ut dem igen, löv att kasta upp, se signa ner, löv att fånga. Höstens färger räknar han upp och skrattar då jag frågar om rosa och blått är höstfärger. Han kliver ut på bron en morgon, ser ut på gården, på solens strålar som kämpar för att ta sig igenom den fuktiga dimman och säger: Så vackert. Mindfulness, en självklarhet för en gosse på drygt två.