Idag har jag nästan fått bli blodgivare! Efter jag fick lov att sluta som skidåkare och inte behövde vara rädd om varenda droppe blod så har jag försökt att få bli blodgivare. Det har inte gått så bra. En gång hade jag nyligen varit ute och rest, en annan gång varit i malarialand för tätt inpå, tatuerad blev nästa avvisande, dyngförkyld ett par gånger, tagit icke godkänd medicin under många år. Då jag äntligen och verkligen trodde att jag skulle bli godkänd, då hade jag fött barn för tätt inpå. Nu för några veckor sedan hörde jag att de ändrat sig angående vissa mediciner, jag ringde och just det var grönt. Så från att ha blivit avvisad och inte ens varit godkänd att lämna ”testblod” har jag nu fått lämna mina fem rör och det är en seger!

Jag tycker att det är en sådan liten insats från min sida som i förlängningen kanske kan rädda liv. Jag vill bland annat att min son ska kunna få den hjälpen om han blir skadad eller sjuk, därför är det självklart att om jag kan, ska jag ge. Nu väntar och längtar jag till i oktober, då räknar jag kallt med att bli blodgivare för första gången i mitt liv. Det känns stort för mig.

11 Jun 2015