Pratade häromdagen med en bekant om stugor och hus som inte har isolerade väggar, hus byggda för länge sedan. Papp sattes upp på timmerväggar, slätt och fint och enkelt att tapetsera på. Åren passerar och fler och fler lager tapet sätts upp, utan på de gamla. Har man ett sådant gammalt hus får man en tidsresa om man beslutar sig för att ta ner historian från väggarna för att få ett varmare hem. Tapeterna är allt ifrån enkla, mesigt ljusa till fantastiska med starka färger och mönster, allt beroende på tidigare ägares smak och tidens mode.
Tidsresan har jag gjort i mitt hus, vilka fantastiska lager som krupit fram ovan den buktande pappen. Tidningspapper med datum har också täckt vissa delar av väggarna. Jag har sparat vissa bitar av dessa tapeter, historia i denna tunna isolering. Väggarna i huset är nu reglade, isolerade och har nya skivor som klätts i slät väv, tapet eller färg. Jag har endast ett rum med gamla tapeter kvar, ett rum kvar att isolera, trodde jag…
För ett par dagar sedan var det en liten som ville se lite morgontv. Han hade tur, det var Nicke Nyfiken, ett av favorit programmen. Där behövde Nicke och mannen i den gula hatten isolera väggarna i sin kalla stuga. De hade modernt ”isoleringsfluff” som sprutades in i väggarna. Jag förklarade lite vad de gjorde varpå min älskade, två och ett halvt år gamla gosse sa: Det där behöver vi på punschverandan. Tänkte att sådana kopplingar kan han bara inte göra, han är för liten, så jag frågade vidare. Det visar sig att han tycker vår punschveranda kan vara lite dragig. Efter ett ordentligt inre skratt började jag fundera: Vad månde det bli av denna gosse!?