Äntligen kom du hem till mig, igen, har saknat dig så det gjort ont, trots att det vara gått två dagar. Jag fick inte se dig på skridskor då du skulle prova det idag, för första gången i ditt liv. Hörde dock att det blev en kort session, en halv minut men de sekunderna hade jag ändå velat se.

Jag älskar då du kommer hem, du scannar av hela huset, lägenheten, uppmärksammar allt, hissar och dissar med ett barns underbara ärlighet. Du skrattar gott åt att morfar sågat ner granen för att i nästa andetag sakna den: Jag tycker ju om granar. Vi får en ny av morfar nästa år, förklarar jag och du säger: Ja och skiner som solen.

Efter vi lagat middag tillsammans, boveteplättar med riven potatis, en ny paradrätt, går vi ut och gör en vaktborg i snöhögen, en sådan som finns i Bamse och Trollskogen, du fantiserar om att vi är sådana där vakttroll och de bestämmer ju vilka som får komma in eller inte. Men sedan säger du i vuxen anda: Men alla får vara med och bestämma och mitt hjärta sväller.

Vi går in äter kvällsfrukt, ser lite Byggare Bob och sedan tar vi Bamse och Trollskogen, boken denna gång, lägger oss i sängen och läser, myser och ännu en gång somnar jag tillsammans med dig. Vaknar en timme senare, smyger upp och dricker te. Lugnet inom mig är stort.

Att vara förälder kan vara tufft, du är dålig på att visa mig det, ännu, litar på att det kan bli ändring. Jag är dock säker att du kommer att guida mig till att bli en bra förälder, jag är en ganska bra mamma just nu men ärligt, hur svårt kan det vara med en son som dig?

26 Jan 2014