Sitter och funderar lite över mitt arbete. Jag har sådan tur, att där jag jobbar ställer man upp för varandra. Jag tänker att jag ibland, överöses av stöttande händer och hjälp, att ibland hinner eller kan jag inte erbjuda samma sak tillbaka. Idag, efter att ha vaknat efter en och en halv timmes välbehövlig eftermiddags sömn, är jag så ofantligt tacksam över mina rara fina kollegor.

Det är inte alla dagar jag fungerar som jag önskar och smärtan och kroppens fajter orsakar stress och stressen orsakar mer smärta, hönan och ägget, för evigt ihopkopplade med varandra och allt ger trötthet. Det gäller att hitta balans. Just nu, nyutsövd, sprudlar jag av ren och skär glädje att jag fixar mitt liv, visserligen inte som en hundra procentig medarbetare men tycker att jag fixar mina femtio procent, på ett hundra procentigt sätt.

Hemma vid gör jag mitt bästa, mycket finns det som jag vill göra men tycker att i mitt hem finns en liten som är rätt nöjd med livet. Är glad att jag nu kan vara delaktig i hans lekar, på ett mer aktivt sätt, ligger inte endast på hans lilla lekmadrass och hittar på lekar där jag kan leka liggandes för att tröttheten, med smärtan, är ofantligt stor. Planerar, prioriterar och hushållsarbetet rullar på, om än lite knackigt, mina fönster putsas inte men med lite hjälp, lyser adventsstjärnorna i dem ändå.

Tankarna, tillbaka till arbetet igen. I dag och igår, efter att ha varit borta i två veckor på rehab, uppdateras jag på alla sätt och vis, ny planering, nya idéer och förslag gås igenom av medarbetare, som egentligen har nog med sitt. Det som är så gott, är att det också kommer förslag till saker jag kan göra för att vara delaktig och bidra till verksamheten, kanske för att underlätta för mina medarbetare. Vi har gjort det här, kan du tänka dig att… Svaret är: Ja, ja och ja! Allt jag bara kan och hinner på mina procent och samtidigt inte överbelasta mitt sköra system till kropp, vill jag, ska jag göra. Jag känner mig viktig och betydelseful, trots att jag inte är mitt hundraprocentiga jag. Så tack, tack för att mina kollegor finner mig betydelsefull, så viktig att de törs fråga mig.

Ibland förvånas jag över var mina funderingar tar mig men är väldigt glad i mina filosofiska, nå, ibland även över mina klara konstruktiva, tankar, som får mig att inse att jag är mycket lyckligt lottad.

3 Dec 2013