Det är otroligt tungt att säga hejdå till en vän. Hejdå, för att någon mår för dåligt för att ha mig i sitt liv. Jag ler, för att någon har förstått att jag kan vara ett hinder för lycka, accepterar det och agerar där efter. Tårar rinner för att någon känner sig vilsen, på grund av mig. Jag gråter för att jag inte kan göra något åt det.

Jag hävdar att man kan, man ska, göra slut även med vänner, kompisar, som tillslut tar med energi än de ger, tar mer än de ger överhuvudtaget om man ser till det stora hela. De kan kanske visserligen inte rå för det alla gånger men jag respekterar det fullt ut, älskar modet, orken att verkligen göra det. Vågar man dessutom göra det med fina, förklarande ord, är personen värd än mer respekt. Jag vill aldrig vara någon annans smärta.

Jag önskar dig, min vän, all lycka. Jag önskar dig mängder av styrka att finna din väg. Var vilsen men endast en stund. Du har det bättre utan mig i ditt liv, just nu. Kanske är vi fina goa vänner igen om tio år, kanske tidigare, kanske senare, kanske aldrig på samma sätt. Men i mitt hjärta kommer jag dig alltid bära, var så säker.

Gå ut och lev och låt dig aldrig nöjas, du förtjänar så mycket mer. Det gör vi alla. Älskar dig.

23 Aug 2015