Den kommer av olika anledningar, i olika styrka, hos olika människor och beror på olika saker. Den kan anfalla en då man minst anar eller förväntar det. Tomhet av denna sort är ofta otäck, för den är svår att bota och ibland svår att sätta ord på. Ibland kommer den på grund av någon i omgivningen, någon som trampar på en, ibland kommer den på grund av förlust av någon nära, ibland kommer den med hopplöshetskänslan och ibland vet man inte överhuvudtaget varför man går och känner sig tom. Olika anledningar hopar sig ibland och då är det lätt att bli extra blödig, man tål inte så mycket, är väldigt tunnhudad.

Hälften av mig blir kvar här hemma då det är dags för egoveckor på rehab center igen. Tur att uppladdningen för frånvaro har varit optimal i helgen. Känner ändå tomhetskänslan komma. Förra veckan sa liten: Mamma, jag har inte träffat dig på 100 år. Jag svarade: Men vi sågs ju igår. Liten: Ja, det gjorde vi. Tänker att hans tid inte är som min och tidsbegreppen är något helt annat, tänker sedan att min tidsuppfattning också är rätt skev då jag upplever att varje dag ifrån honom är som tre. Nog borde jag vara tuffare än så här men tror att huden i dagsläget är väldigt skör och tunn. Det är okej.

17 Nov 2013