Livet på en pinne

Att bo i Thailand och jobba på Lanta Sanuk School var verkligen livet på en pinne för mig, inte för att det saknade alla bekymmer, det vore att överdriva något, däremot så verkade de mycket mindre där. Denna bild är tagen från baksidan av huset jag bodde i ett par av åren där. Kanske inte världens vackraste utsikt men jag trivdes där, ute på min pinne.

Pinne nummer två får denna nyckelpiga stå för. Rätt idylliskt kan man tycka men pigans ”pinne” rörde på sig hela tiden, strået var heller inte så mycket att klamra sig fast vid kan jag väl tycka.

Livet på en” död pinne ” blir tredje. En stark livsglädje, kärlek till livet kan göra underverk. Tror att det finns många ”döende” pinnar ute i samhället som skulle behöva leva ut lite mer. Det här med att inte bara genomlida livet, för att sedan nå målet, att dö, utan att verkligen leva, nyttja livet i positiv mening.

Fjärde pinnen får bli björnmossans enkla, men mycket vackra pinne.

Sista pinnen får bli whiskey pinne, en Laphroaig, för jag firar ju in det nya året i natt, en dag för senare än de flesta. Ingen bild på denna, vill ju inte stöta mig med mina eventuellt minderåriga läsare! ;)

Andra inlägg

• Pjuttifikation
• Tyvärr
• Strålning på tortyrbädd
• CT scanning, tatueringar och tacksamhet
• Bilar och NUS i Umeå
• Snart dags att känna mig fri
• Limbo
• Cancer i situ, en ulv i fårakläder?
• Sura, fräsiga tanter och skyddsänglar
• Nära nu