Du var väldigt ledsen i morse då jag lämnade dig på dagis, det är otroligt långt mellan gångerna men sliter hårt på mitt hjärta. Bestämde mig därför att lyckas hämta dig lite tidigare.

När jag kommer till dagis planerar vi vår eftermiddag. Jag föreslår att vi går med på middagsinbjudan till faster och morbror, du tvekar. Jag förklarar, middag borta leder till mer lektid för oss nu och att vi då kan gå till parken. Det är avgjort. Du upplyser snabbt dagispersonalen om våra planer. Vi ska till parken! 

Väl där tar vi oss ner för den snöiga Trollebron och till rutschkanan. Sedan tar vi oss ut i skogen, ut på äventyr, vi smyger i riset och kittlar buskar och träd med grenar som vi har i händerna. Vi tar oss försiktigt fram. Du skrattar åt mig då jag berättar att de skrattar. Du förklarar att: Det kan de inte för de har inte någon mun! Jag förklarar att visst har de det, Hur skulle de annars kunna skratta? Du skrattar ännu mer. Ut ur skogen och ut på det öppna fältet går vi på skaren och sopar bort våra spår i den fina snön som ligger ovan, ingen ska hitta oss.

Vi går vidare och tillbaka genom skogen, vi kittlar en gran och jag frågar: Hör du hur hon skrattar? Och du säger: Ja! Fast du protesterar och säger att det är en han. Den diskussionen följer under ett par minuter. Du säger att du: älskar träd.

Sedan är det dags att springa och skrika: Dino boll! (Ett bollspel från Dinosaurietåget) och kasta oss i diket i snön. Väl liggandes där tittar jag på dig, dina ögon lyser. Du måtte tänka att du har en knasig mamma och jag tänker på hur lyckligt lottad jag är och sedan är vi på gång igen. Vi går till Vaktborgens mur och klättrar upp på berget, där ska alla istappar i snöhögen tas sönder.

Vi lämnar sedan parken med målet Lappstan. Där går vi runt härbrena och du tar sönder istappar som bildats på kåtorna. Du tar din uppgift på stort allvar och det frusna vattnet faller i små bitar till marken. Sedan är det dags att ta oss hem för att ta bilen till dagens matplats.

Nöjda och trötta anländer vi. Vi sitter och äter och vi berättar om vårt äventyr och om diskussionen kring granen. Mormor, som också är inbjuden tillsammans med morfar, frågar dig hur vi kunde se om det var en hon eller han och morbror säger lågt, så du inte hör: Det måste ju ha sett något i grenen!

Jag är fantastiskt nöjd med min och din dag. Inte en stund har jag inte haft ont, inte en stund ångrar jag. Man får helt enkelt välja vad som är viktigt i livet.

18 Mar 2014