Jag vaknar till, sjukt trött men färdigskuren och klar. Jag somnar om, vaknar till och somnar om igen. Någon gång mellan alla dessa insomningar och uppvaknanden lägger jag märke till en icke stressad sköterska. Skönt.

Något senare står Lena där bredvid min mycket obekväma säng. Lena, hon är lite suddig i konturerna men jag registrerar att hon förtäljer om operationen. Jag hör att hon säger att lymfkörteln snittats och där fanns ingen cancer. Bra, dit hade inte min sjukdom kommit, den har inte spridit sig. Sedan ler hon lite och säger att hon också har framgångsrikt tagit bort det sjuka området och att hon även lyckats spara min bröstvårta. Jag tror jag somnar där, leende. Lena är bäst.

Operationen tog ungefär en och en halv timma men det tar mycket längre tid att vakna och bli sig själv igen. Den till synes icke stressade sköterskan, är vänlig nog att köra iväg mig i sängen till toaletten. Är inte riktigt tillförlitlig ännu. Jag ler stort då jag ska spola, för i toalettstolen är det blått, superblått, liksom ”koncentrerad WC-anka-superblått”.

Då jag kommer ut säger den stressfria sköterskan, att jag inte behöver övervakas längre och kör mig till fikaavdelningen. Där ligger jag i ett nytt bås, lite mysigare men fika får jag inte ännu, utan somnar någon timme igen. Sedan får jag ost och skinkklämma och en Festis, tror det var den godaste måltid jag ätit på ett tag, mycket godare än hotellmiddagen. Dricker ännu en Festis då munnen och tungan är sträv som sandpapper.

Min kirurg Lena kommer igen, då jag var lite för drogad för att hänga med förra gången. Hon berättar igen att allt gått bra och: ”Om det mot förmodan finns nån liten 2mm cancer i området, får vi veta det efter provsvar”. Jag kommer att få veta resultatet vid återbesök om cirka 3 veckor. Och då görs det även upp en plan för när min veckas strålning blir. Innan Lena går kommer jag ihåg att tacka för att hon lät mig behålla, att hon kunde låta mig behålla, så pass mycket av mitt bröst.

Jag känner mig så trygg i allt de gjort för mig här i Sunderbyn, alla förberedelser, säkerhetsåtgärder och eliminerande av eventuella misstag. De har verkligen gjort allt för att göra detta säkert. De har gett mig livrem, hängslen och en rejäl säkerhetsutrustning.  

Jag ringer jag hem och meddelar att allt gått bra och vi bestämmer när min pappa ska hämta mig. Mina föräldrar vill inte att jag ska skumpa hem, i den icke existerande komfortbussen, för detta är jag väldigt tacksam. Mor tar hand om våra hundar och far agerar taxi.

Jag är så välsignad att ha den familj jag har, att ha de vänner jag har, att jag är född och bor i ett land med denna fantastiska sjukvård. Jag är tacksam att vi i Sverige betalar den skatt vi gör, för det medför att jag har råd att bli frisk, att vi alla ska ha råd att bli friska

21 Feb 2023