Som de flesta andra tycker jag att man verkligen ska hålla sina löften. Har man lovat något så backar man inte ur för att det dyker upp något intressantare, roligare. Det behöver inte ens vara ett riktigt löfte, utan har man bara bestämt att det gör vi, så är nog för mig. Jag kan bli galen på urbackareom det inte finns godtagbar förklaring förstås. Men att man fått ett skojigare erbjudande annanstans är inte ett sådant enligt mig. Det händer sällan mig, att jag behöver bli sviken, besviken, måste vara för att min omgivning med vänner, kolegor och familj är väl utvalda men blir verkligen ledsen då det sker.

Så har vi då problembarnet, Mia… Då kommer minnet med i bilden. Där är jag kanske inte ensam; att ha lite svårt att komma ihåg, det är jag bra på. Idag kom jag till exempel ihåg, att jag glömt, utmaningen jag var med i under år 2014. Detta då jag såg en sådan samma utmaning för 2015 i morse! Det handlar om att man förband sig till att:


…att ge en överraskning till någon gång under 2014 - det kan vara vad som helst, en bok, en lunch, ett besök, något hemgjort, ett vykort, ja en liten överraskning av något slag. Jag kommer att göra det när stämningen och känslan kommer över mig och när jag kommer på något som jag tror skulle passa dessa fem och göra dem glada.
I gengäld ska dessa fem personer erbjuda samma sak på sin FB-status och i sin tur dela med sig till andra. Anledningen är endast att göra någon annan glad och att det kan spridas som ringar på vattnet i god: Pay it forward anda.


Hepp! Vad dessa fem, i mitt liv, ska vara ledsna på mig! Får försöka kompensera under 2015 men kommer bara ihåg tre (!) av de fem som blev min utmaning!

Nästa sak jag idag kom ihåg, att jag glömt, var att jag lovat bort chili från Thailand till en vän som uppskattat styrkan i dessa… Har nu gjort en påse med sådana i, bättre sent än aldrig är min tanke. Samma vän har jag visst lovat att se en förskräcklig film också... Minns dock inte vad den heter, undrar om jag slipper då? Oroar mig dock lite för vad mer mitt minne kan ha gömt för mig?

Jag vill i alla fall be om ursäkt till dessa jag nämnt och skulle uppskatta en påminnelse från övriga jag svikit i ouppfyllda löften. Jag kommer alltid uppskatta människor som verkligen törs påminna mig, i min förvirring. Det gör mig till en bättre vän, hoppas jag!

7 Jan 2015