Så frustrerande att prata med människor som lyssnar med inte hör. De kan ha ställt en fråga: Hur är det nu med jobbet? och då man börjar berätta ser man frågeställaren få en hinna för ögonen och eller tittar distraherat bort. Egentligen skulle man kunna säga vad som helst och personen skulle inte reagera, tills man ställer frågan tillbaka. Liv och lust kommer tillbaka i ögonen och sedan kommer en lång monolog. Människor som ställer vissa frågor bara för att få berätta om det själv kan lika gärna tiga. De finns också de som ställer frågan: Hur mår du? och innan man svarat klart får man höra hur synd det är om personen i fråga. Jag vet att man kan bli ivrig och ta över ett samtal innan den andra är klar (Mia!) men då hoppas jag man har hyfs nog att bolla tillbaka frågan igen. En sådan person som inte gör det orkar man inte prata länge med och det är inte en som man vill ha i den närmsta umgängeskretsen, för de tar hela tiden utan att komma ihåg att ge.

Sedan har vi personer som tittar men inte ser, medvetet eller omedvetet. En uteliggare som mår dåligt, kanske slagit huvudet och blöder. Många människor tittar åt ett annat håll och vill inte, orkar inte, ”hinner inte” eller törs inte se, för då måste man ju agera. Ett annat scenario kan vara på skolgården där en elev far illa på något sätt, fysiskt eller psykiskt och andra elever, eventuellt någon vuxen, törs inte ”se”, för det är för otäckt och kanske kan man själv bli utsatt.

Jag tror vi alla varit i dessa två stadier någon gång och man har kanske till och med tittat på personen som pratar och då den tystnar undrar man: Men vad sa han egentligen? och så får man be om ursäkt. I hemmet väljer man kanske att inte se att soppåsen är full så kanske någon annan tar den. Det finns oändligt med exempel.

I stressade situationer eller perioder är detta inte så ovanligt. Det är som om kroppen sparar på den energi den kan och stänger av en del intryck. Jag har provat på detta fenomen men varit väldigt öppen och sagt. Jag är ledsen, jag lyssnade men jag hörde inte.

Uppmaningen, ställ inte en fråga om du inte är beredd att lyssna på svaret. Man kan verkligen känna sig lite värd och ointressant om den som visar intresse gör det utan att mena det. Då är det bättre att inte fråga alls. Välj också att se, inte bara titta, välj att var en god medmänniska.

27 Jan 2013